Tuesday, September 25, 2007

bilder!!!!!

Jag har väntat för länge med det här. I samband med höstrusket kommer lite bilder från mitt fina Kenya. Yla om ni vill ha fler.

Fina staden!
Här höll jag på och fixade en del. Kibera, världens näst största slumområde. Två toaletter på över en miljon människor.
I Kibera bor det nästan bara barn. Bäcken som rinner mellan dem är gjord av kiss och bajs.
Om man kollar noga så känner man igen vissa av barnen från bilden över. De följde efter mig genom hela stadsdelen den dagen.
Att alltid vara på väg, att aldrig stanna upp. Att vilja framåt. Att kämpa. Att älska och att hata. Lämna mig aldrig.
I en liten liten by på landet lyser solen ibland genom träden och det blir varmt i min mage.
Man kan nudda havet om man bara sträcker ut handen över relingen.
Ibland sitter jag i solnedgången på en öde strand och längtar hem.
Kiwaijo kl. 05.53
Det här tyckte jag var vansinnigt kul.

Mombasa city. Beautiful city.

Tuesday, August 21, 2007

skratta eller gråta?

En artikel i dagens DN:

Biologiskt att tjejer gillar rosa


Nu finns bevis för att flickor föredrar rosa
Kvinnor tycker mer om röda färger än vad män gör. Det visar en undersökning som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

Fast egentligen tycker alla människor mest om blått.

Forskarna har låtit 171 personer välja färger i ett systematiskt test. Gruppen bestod av brittiska och kinesiska kvinnor och män. Testerna visade att kvinnor oftare än män väljer röda och rosa färger.

Detta, menar forskarna, kan förklaras med evolutionen. Under människans tid som jagare och samlare utvecklades kvinnornas känsla för rött, framför allt som en kontrast till grönt. De behövde kunna detta för att finna de mogna frukterna, menar de brittiska forskarna.


Att vi alla gillar blått förklarar forskarna med att en klar blå himmel signalerar bra väder.


KRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄK!!!!!!!!!!!!


wooops, varför skrev jag det med rött?


KRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄK!!!!!!!!!!!!!

Friday, July 27, 2007

etniskt svenskt hedersvåld

Om att titta utanför den biologiska familjen

Även jag skakar på huvudet, har så svårt att förstå hur en kvinna/flicka kan straffas med misshandel/hot/död för att hon vägrar anpassa sig efter föreställningar om sin sexualitet och sitt beteende.
Hedersrelaterat våld är svårt att förstå sig på i Sverige, och även om det nu, sakta men säkert trillar in rapporter om flickor som misshandlats/hotats av sina etniskt svenska släktingar (främst fäder), så tenderar hedersproblematiken ändå att polariseras vid ett "Vi och Dom"-problem. Det är inte svenskt att göra så här, heter det.

Amnestys rapport om hedersmord
tar upp några relevanta och sammanfogande begrepp inom hedersbegreppet:

Hedersbegreppet [...] används för att legitimera våld mot eller mord på kvinnor, baseras på idén om att mannens heder är beroende av de andra familjemedlemmarnas uppförande och beteende.

Kvinnans könsliv upphör [...] att vara hennes privata angelägenhet och hålls under sträng övervakning.

Begreppet hedersmord är kopplat till kvinnans (otillåtna) bruk av sin sexualitet och/eller ett omoraliskt, oacceptabelt uppförande. Kvinnan anses, genom sitt påstådda eller verkliga beteende, ha dragit skam över sin familj genom att bryta mot de accepterade samhällsnormerna för hur en kvinna förväntas uppföra sig.

I en situation då kvinnan anses ha dragit skam över familjen åligger det de manliga familjemedlemmarna att återupprätta hedern. Mordet ses som en rättvis och berättigad handling. En man som begår ett hedersmord försvarar inte bara sin egen heder utan även moralen i samhället


Vänta lite...
Jag tycker mig känna igen problematiken, både ur ett rent familjärt perspektivt, samt ur ett kulturellt.

Tänker på den gången då jag och min fd flickvän promenerade en eftermiddag på Hisingen Island i Göteborg, och den där skåpbilen kör förbi oss för femte gången, var på mitt ex ropar "Sluta följa efter oss, din sjuka jävel."
Bilen stannar och strax följer en lång predikan om vilka det är som är sjuka i det här samhället, att vår relation inte är frisk och att vi drar skam över våra familjer. Då mannen börjar bli våldsam så hotar vi med att ringa polisen.
Tänker på de gånger jag fått glåpord kastade efter mig på stan, då människor tagit sig rätten att värdera min sexualitet, tänker på då mindre intelligenta rakade bomberjackekillar frågat efter sexuell identitet som ett signum på om det är ok att tillåta mig fortsätta stå, gå och andas.

Tänker främst på de systrar och bröder som inte sluppit undan här, de människor som sexualmoralens självutnämnda väktare bestämt sig för att eliminera från kartan.
De människor som Johan Hilton givit lite rättvisa i sin bok "No tears for queers" (läs den!). Där samhällets heder försvaras utifrån sexualnormer och accepterat beteende. De systrar och bröder som gått ut från Gretas efter en blöt kväll på krogen och aldrig fått se solen gå upp igen.
Den kulturella, samhälleliga heteronormativiteten är inte längre en argumentationsmetod, ett socialt förtryck, utan heteronormativiteten har blivit en anledning till auktion mot det avvikande, en kulturell heder som behöver försvaras.

Tänker på reaktioner och interventioner som familjemedlemmar till icke-heterosexuella människor tagit sig rätt till då dessa kommit ut, vilka man bla kan läsa om i Anders Öhrmans bok "Att komma ut -berättelser från garderoben".

Den sexualrelaterade hedersproblematiken må se annorlunda ut i Sverige, men den finns här, inget snack om saken.

Monday, July 16, 2007

jag ska dunka dig svartlila

Om dikotomin mellan feministiskt sex vs. jämställt/jämlikt sex.

Relativt ofta drar jag onelinern att "det i princip inte finns något jämlikt heterosexuellt sex".
Folk blir arga, pojkvänner blir fly förbannade. Men min åsikt står fast. Vi har en glödhet diskussion om "feministskt sex" på ett kvinnoseparatistiskt forum som jag besöker med jämna mellanrum här på internet.

Jag skulle vilja hävda att det är en enormt stor skillnad på jämställt/jämlikt sex och feministiskt sex.


Jämställt/jämlikt sex:



Borde i praktiken innebära att sexakten bygger på total likafördelning av njutning till att börja med.
Att sexualvanorna är oberoende av könstillhörigheten. Att det är en jämn fördelning av initiativtagande, attityd, orgasmer, att tagandet och givandet av enstimulationen är jämn, att könsroller inte sexualiseras, att de "klassiska" föreställningarna om varandras kroppar och sexuallust inte alls exixterar.
Att båda (eller alla) parter är lika aktiva subjekt. Och kanske främst att detta inte bara är en sexuell praktik, utan även sexuell teori och ett synsätt.
Jag skulle snarare vilja kalla jämställt/jämlikt sex för en sexualitet. Att man inte går igång på klassiska, patriarkala sexnormer.


Feministiskt sex:

Feministiskt sex i sin tur bygger på (kvinnans) njutning, vare sig den grundar sig i patriarkala normer eller inte.
Feministiskt sex handlar om att kunna ta för sig och ge sig hän sin njutning och veta och kunna visa hur man vill ha det. Att aldrig "ställa upp". Bdsm, bondage och analsex kan vara "feministiskt", dominans och underordning kan vara det, så länge det bygger på lika mycket attraktion, frivillighet och upphetsning för båda parterna.
Kvinnans sexualitet är fortfarande till viss del och har alltid varit tabu, eller setts som en myt. Därför kan påtvingat "jämställt" sex som kvinnan i fråga ändå inte tänder på vara "antifeministiskt". Att kvinnor förväntas uppskatta det ena eller det andra, att kvinnor i större utsträckning än män vill att sex ska bygga på, eller leda till kärlek är antifeministiska myter som kör i precis samma gamla vanliga, hämmande spår som tidigare.
Många kvinnor njuter av patriarkalt sex, då detta är den absolut starkaste indoktrineringen av patriarkala strukturer.


I feministiska kretsar är det ofta lite tabu att tala om att man uppskattar patriarkalt, ojämlikt sex, för feminister förväntas på något skrämmande sätt ställa sig över alla patriarkal normer och föreställningar.

Jag har med ett halvt öga följt diskussionen angående hurivida Frida Muranius låt "dunka mig" är feministisk eller sexistisk.
Uppdelningen av åsiktsmaskinen kring låten är skrämmande bipolära. Jag tycker att låten är ett fantastiskt exempel på just det jag vill ha sagt.
Självklart förstår jag inläggen om att kvinnan i låten är objektifierad, och att hon och mannen har heteronormativt, patriarkalt sex som främst (även ur kvinnans synvinkel) bygger på hans (fysiska) njutning i första hand ("jag vill att du ska komma om och om och om igen" osv), men att hävda att tjejen i låten blir utnyttjad är fan så fult sagt.
Snacka om att reproducera en föreställning om kvinnlig sexualitet som något mjukt och kärleksfullt medan män bara roffar åt sig.
Jag tror att kvinnan i Frida Muranius låt vet precis vad hon gör och är väldigt mycket med på noterna. Att hon sedan idkar patriarkalt, mansdominerat sex är en annan diskussion, men kulturtanterna som tror att stackars unga flickor med one night stands förnekar sig själva och sin sexualitet borde titta sig själva och sin sexualitet i spegeln en gång till.

Sex som kvinnor njuter av är en feministisk handling. Kvinnor som vågar ta för sig i sängen genomför en liten feministisk revolution. Om det sedan i samma drag reproducerar en trångsynt föreställning om över och underordning och sexualiserar patriarkatet är en annan fråga. Till och med jag kan för en gångs skull se att det inte är så fruktansvärt svart och vitt.
Som diskussionen kring att göra sig "fin" när man ska ut på krogen, att ha kort kjol osv. Det är klart som fan att man gör det pga patriarkala normer, men varför VARFÖR förväntas enskilda individer ställa sig över dessa, varför ska ansvaret för detta hamna på kvinnors axlar?

Jag tror inte att ojämlikt sex kommer leda till att samhället på något vis blir mer jämställt, men jag tror inte heller att sex som kvinnor har för att de förväntas tända på det och njuta av det förbättrar det hela.

Tuesday, June 12, 2007

lite kristen moralfacism

Hur var det nu?
98% av alla svenska män har konsumerat eller konsumerar fortfarande pornografiskt material.
16 % av alla svenska män (drygt var sjätte man du möter) har köpt sex av en prostituerad kvinna.
50% av alla pojkar mellan 12 och 16 år har besökt en porrsajt.

Majoriteten av alla kvinnor i sexindustrin har varit med om sexuella övergrepp och/eller misshandel som barn.

En stor del av kvinnorna i sexindustrin är narkotika och/eller alkoholmissbrukare.

Vid 9 av 10 våldtäkter har förövaren konsumerat pornografiskt material inom en 48-timmarsperiod innan utförandet av våldtäkten.

Det finns ett tydligt samband mellan formen av utförda våldtäkter och aktuella pornografiska medier, så som plats, "verktyg" etc.

Pornografi används ofta som ursäkt av våldtäktsmän för att ursäkta att tjejen "egentligen ville". (Se "tumbamålet" där en av förövarna hävdade att den drogade trebarnsmamman visst ville ha sex med 7 män på samma gång (av vilka hon bara hade träffat ett fåtal innan våldtäkterna ägde rum) vilket ledde till att man senare hittade närmare 80 spermafläckar på hennes lakan, då han hade sett på porrfilm att kvinnor menar "ja" trots att de säger "nej".)

Pornografi ställer sjuka krav på vad kvinnor och flickor bör uppskatta för sexuell aktivitet och främjar spridandet av ojämlikt sex.

Pornografi har gått från att vara ett uttryck för manlig sexualitet till att även ses som en utopi om kvinnors sexualitet, vilket både pojkar och flickor uppger att de upplever.

En stor del av pornografin på marknaden är filmade och fotade våldtäkter eller samlag med prostituerade.

Drygt hälften av alla prostituerade har medverkat i pornografiskt material som sedan spridits.

Majoriteten av all pornografi i världen spelas in/fotas under hot om våld eller direkt våld. Eller i utbyte mot narkotiska preparat.

Trettio års experimentella studier visar sammantaget att exponering för pornografi ökar aggressiva attityder, sexuell okänslighet, ointresse för andras lidande, avtrubbning inför våld mot kvinnor, sexuell upphetsning av våld samt föreställningar om att kvinnor "vill" blir våldtagna.

Drygt 50 % av kvinnorna i sexindustrin torteras sexuellt drygt en gång i veckan.

Största delen av de aktiva kvinnorna i sexindustrin börjar sin "karriär" i 13-15 årsåldern.

En mycket stor del av porraktriserna är minderåriga trots att materialet inte klassas som "barnporr" (då de inte "ser ut som barn").

I drygt 99% av allt heterosexuellt pornografiskt material är kvinnor underordnade.

Kvinnors njutning ges i genomsnitt 10% av utrymmet i allt (inkluderat lesbiskt) pornografiskt material.

Pornografi skapar en uppfattning om att kvinnor bör tända på mäns överordning och dominans, och att män i sin tur bör tända på passivitet och utsatthet. Märker vi en koppling till varför våldtäkter och våldtäktspornografi ökar?

I förhållande till befolkningsmängden så begås det mer än dubbelt så många våldtäkter i Sverige som i Norge (där pornografi är förbjudet).

Skydd mot sexuellt överförbara sjukdommar är en bristvara i porrbranchen, prostitution och pornografiproduktion är den främsta orsaken till Hiv/Aidsspridningen i världen.

Enligt Män För Jämställdhet och Mansjouren (Mansstöd) innebär pornografi en sexualisering av patriarkatet, och gör det (patriarkatet) därmed heligt. Kvinnoförnedringen i pornografin är enligt dem en "ritual" för att befästa mäns överordning.

Pornografi framställer kvinnor i allmänhet och porraktriser i synnerhet som objekt.

66% av porrkonsumenterna erkänner att pornografin påverkar deras sexualvanor. Till det bättre?

Var tionde pojke i trean på gymnasiet tittar på pornografi varje dag. De mår sämre psykiskt än andra jämnåriga och missbrukar inte sällan droger. De utsätter dessutom oftare andra för sexuella övergrepp.

Majoriteten av porraktriserna slutar i branschen innan 25 års ålder. En stor del av dessa blir sedan prostituerade.
Vad är skillnaden på prostitution (sälja sex för någon annans njutning) och pornografi (sälja sex för någon annans njutning)?

38% av alla män som döms för barnpornografibrott har även fällts för sexualbrott mot barn. Kopplingen mellan pervers prostitutionsmediekonsumtion och pervers praktik är skrämmande tydlig.

Och lugna dig, jag har källor för hela skiten om du vill ha.

Själv hyperventilerar jag, lyssnar på Röda Bönor och laddar hagelgeväret.

Friday, June 1, 2007

förbjud infertila att gifta sig!

Välkommen till dagens största skämt; DN's debattartikel "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel".

Jag ska inte tjata om de ivriga debattörernas politiska tillhörighet, och egentligen behöver jag väl knappt nämna att vi har med främst kristdemokrater att göra, men även moderater och centerpartister. Även vår fd statsminister Thorbjörn Fälldin tycker sig ha rätt att uttala sig om vad som är fel och rätt sätt att älska på.
För dig som blir vansinnig av att över huvud taget titta på artikeljäveln och inte pallar läsa den så kan jag ta upp de kristna moralfacisternas huvudargument till varför människor av samma kön inte bör få gifta sig:

Artikeln grundar sig i det faktum att enmansutredaren Hans Regnér gjort en juridisk granskning om äktenskap i samkönade relationer vilken gav ett positivt utslag (läs mer om Hans Regnérs utredning här). Artikelförfattarna hävdar implicit att Regnérs utredning inte är lika trovärdig som en fransk, parlamentariskt sammansatt utredning (för alla känner ju till att den franska regeringen är så föredömlig då det gäller moralliberalism och homorättigheter), vilken självklart kom fram till motsatt resultat, "äktenskapet ska bevaras som en relation mellan man och kvinna".

Till argumenten då:

¤ Den franska undersökningen pekar på FN's barnkonvention ang "barnens bästa". Lagstiftningen bör grunda sig på principen att skydda den svagare parten.

Okej, så långt är jag med. Men var i debattartikeln får jag beskrivningen på varför homoäktenskap skulle motverka barnenes bästa? Ingenstans. Jag vet inte om artikelförfattarna utgår från att varenda människa förstår varför det är skadligt för barn att ha två (eller för den delen flera) föräldrar av samma kön. Men visst, jag har hört argumenten förut.
Barnen kommer bli mobbade (men hey, var det mobbaren eller den mobbade som hade fel, ska vi bygga ett samhälle på att "vissa har faktiskt fördomar"? Då borde ju inte folk med glasögon, fetma, annan etnisk bakgrund än svensk osv inte heller få skaffa barn. Eller hur var det nu?)
Man behöver an manlig och en kvinnlig förebild (Könsrollskonservatism genom äktenskapslagstiftning, javisst! Levde vi inte i ett samhälle som skulle motverka ojämlikhet? Vad gör vi med alla de barn som a) växer upp med en förälder och b) med alla de som växer upp med en utav förebilderna som hustrumisshandlare, narkoman, psykiskt sjuk osv?).

¤ [...] äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion.

Dags att fertilitetstesta alla heterosar som ska gifta sig. Dags att tvinga gifta heteropar som inte skaffat barn att göra detta efter en... hmm... låt säga femårsperiod?
Eller vänta, vi får ju svar på detta!

¤"Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad.

I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung."


Shit, vad ONATURLIGT! Ingenting är som det ska längre, Thorbjörn Fälldin vill väl tusan heller ha en HOMOSEXUELL GRUPPSEXORGIE på sin grav? Och hur var det nu med rakhyvlar, organtransplatationer, mobiltelefoner, rymdresor, bilar, bubbelbad, batterier, digitalkameror, bredband, sexleksaker, likörglas och vindkraftverk? Nej visst tusan, det är ju också ONATURLIGT, förbjud förbjud förbjud!!! På stenåldern minsann...

¤
En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare.


Ja! Det är dödsstraff på homosexualitet i Iran, iranierna måste känna sig välkomna!

Inte för att jag någonsin, på några villkor ever skulle gifta mig med varesig en man eller kvinna i någon som helst religiös anda (och antagligen aldrig i någon borgerlig (...mmm, smaka på ordet) anda heller), och jag uppmanar alla mina ickeheterosexuella systrar och bröder att också bojkotta könssärartarna, men det handlar inte om det. Det handlar inte om att vi också vill ha vit klänning på oss, utan det handlar om att vi, enligt alla konstens regler (exempelvis FN som artikelhomofoberna åberopar) har exakt samma rättigheter som alla andra på den här jorden.

Basta!

Friday, May 18, 2007

och vi är ju bara sååå förvånade!

Enligt en Temoundersökning som presenterades i DN idag så har de borgerliga partierna förlorat sin majoritet i nästan hela Sverige, med undantag för de akademiskt övergödda, bostadsrättsspäckade ultrablåa områdena där folk klappar sig gott på magarna, inte för att de fått så mycket förutom skattelättnader på sina lyxvaror, utan snarare för att de äntligen fått som de vill och därför är blinda för att skeppet sjunker.

Men resten av Sverige då? De som står och lutar lite fram och tillbaka? De som är lite skrämmande lilafärgade och vänder kappan efter den vind som ger löften om att gynna dem själva?
Blev du inte nöjd nu Sverige? Hade inte den ärkekonservativa kapitalismen blivit mer givmild än för 15 år sedan? Tror du fortfarande att den någonsin kommer inta det där individualistiskt solidariska som du förgäves la din röst på i en lysrörsupplyst gympasal i september?
När vi lipade tillsammans efter valet så tröstade vi varandra med att det bara var 4 år kvar tills vissa saker kan ställas tillrätta igen. Det var, och är, otänkbart att en egocentralismen kan lura oss ett val till.

Det är ingen idé att jag plogar mig fram med argument för varför den borgerliga regeringen har pajjat den lilla, lilla gnuttan solidaritet och jämlikhetssträvande som den socialdemokratiska regeringen lämnat kvar till oss. Jag kan creda dem lite;
Det finns en enda vettig grej jag hört komma ur någon mossig regeringsrepresentants mun; Mikael Odenberg (m) vill skippa värnplikten. Lumpen ska bygga på total frivillighet och i orostider ska både män och kvinnor kallas in. Inte för att jag har något annat gott över att säga om Odenberg, men det här var väl mer än man kunde tänka sig att ett elitistiskt parti som moderåttorna skulle komma med. Förövrigt kommer det ju leda till att lumpen blir en liten, men ganska kostsam lekstuga, med största sannolkhet INTE för dem som jag skulle vilja ha i främsta ledet ifall Sverige skulle hamna i krig. Men okej, cred cred Odenberg.

Men annars då? Vad har vi fått? Sänkta skatter på pigarbete, en jämställdshetsminister som vägrar kalla sig för feminist då kvinnoförtrycket enlgt henne inte är systematiskt (hey, varför kunde ni inte tagit Birgitta Ohlsson istället?), mer pengar åt de som redan har (slopad fastighetsskatt, sänkt förmögenhetsskatt) och ett papper hem i brevlådan från Arbetsförmedlingen (någon som minns vad borgarna hade som tyngsta valfråga?) som förklarar för mig de fantastiska förbättringar som kapitalisternas hjärtefråga givit mig;

Arbetsvillkoret har skärpts från den 1 januari 2007


För att ha rätt till arbetslöshetsersättning ska man, under en ramtid av tolv månader, ha arbetat sex månader med minst 80 timmar i var och en av månaderna (huvudregeln).


Den överhoppningsbara tiden har begränsats

Förhöjd dagpenning betalas inte ut längre

Studerandevillkor har avskaffats

Från 1 januari 2007 betalas inte längre arbetslöshetsersättning ut under ferier till den som studerar


Då kan man ju förvänta sig att Arbetsförmedlingen åtminstone ska få lite förhöjda medel att hjälpa arbetslösa människor, men icke! Min arbetsförmedlare ringde mig en gång under tiden jag valde att stå i deras register och sa att hon skulle skicka in min ansökan (tillsammans med alla andra arbetslösa ungdomar i Lunds ansökningar) till något skitjobb som jag antagligen inte skulle få, men om jag skulle få det så måste jag ta det för att jag stått utan inkomst sedan januari. Jag har inte råd att gå med i varken facket eller A-kassan, men varför skulle jag göra det (facket skulle jag gått med i om jag kunnat, men A-kassan?), då de har höjt avgifter, sänkt ersättning men trots allt inte har mer än tidigare att erbjuda i stöd?

Var tar pengarna vägen?
Vi har satsat mer på flyktingpolitiken i Sverige (med pengar som vi tagit från biståndet, gynna oss själva först, vi och dom, heja heja), vi har fått en liten gullig miljöbilsbonus på 10 000 till de som har råd att köpa en bil (med pengar som vi tagit från naturskyddsorganisationer i Sverige). Inte ett jävla dyft har borgarna gjort för att förbättra situationen i världen, de har omfördelat pengarna så att den blå hejarklacken blir blåare och gladare, men pigorna, de arbetslösa, biståndsmottagarna, kvinnorna, ungdomarna och alla vi som trodde på solidariteten blir rånade mitt på ljusan dan, mitt på gatan och i våra egna hem.

Fy fan för den borgerliga regeringen, den luktar ruttet och förlegat!

Monday, March 26, 2007

kenya right in your face

Andrea: Men jisses. Varför kör vi med bilen mitt ute i en öken med massa enorma gropar och träd som man får svänga runt?
Kenya: Eeehh va!? Det här är en väg, ser du inte det?

Okej.

Andrea: Men varför stannar vi framför just den här pinnen då?
Kenya: Pinne? Detta är en vägspärr!

Okej.

Andrea: Vem är han som ligger där på marken och sover då?
Kenya: Han vaktar vägspärren.
Andrea: Men vad är det han har på sig, en lila plastjacka och ett par gula tajts. Haha...
Kenya: ...Vad sa du!? Det är en uniform, ser du inte det?

Okej.

Andrea: Och varför ska vi bli registrerade i hans lilla pärm och betala en avgift till honom?
Kenya: För att han äger den här delen av vägen.
Andrea: Va? Kan man äga vägen här? Hur gör man då? Vad går pengarna till?
Kenya: Ja, det kan man. Han har bestämt att han äger vägen här, och då gör han det, okej?

Okej.

Andrea: Varför står det en låda mitt på vägen då?
Kenya: Hallåååå, det är hans kontor!

Okej.

Andrea: Ey, varför öppnar chauffören alla fönster i hela bilen, det blåser ju in massa damm!
Kenya: Har du aldrig hört talas om Air condition?
Andrea: Jo, men jag trodde att...
Kenya: Då så! This is the ultimate A/C, okej?

Jaha. Okej då.

Wednesday, February 28, 2007

under hot och patryckningar...

...satter jag mig vid datorn fast jag inte vill.
Jag tanker inte svara pa hur det kanns att jag snart aker hem, eller att det bara ar nagra dagar kvar har, eller som killen i bokaffaren sa well, enjoy your last hours in Kenya then.
Vada last hours?? Jag ska faktiskt vara har lange till! Jag vill inte aka hem, jag vill inte lamna det har landet som jag kommit att alska sa mycket! Den sista veckan har har verkligen fatt mig att mjukna, fatt mig att fatta vad det ar som ar sa fantastiskt har. Jag vet inte hur jag ska kunna forklara det med ord... Hela Kenya ar sa javla mycket *in your face*. Antagligen ingen mer an jag som nansin kommer forsta vad jag menar, men jag kan forsoka forklara nar jag kommer hem. Just nu gar det inte. Jag maste kunna spexa lite da jag berattar det, se folks miner och fa lite bekraftelse pa att jag ar rolig, vilket jag ar. Nej men seriost. I have to tell you.
Jag kommer att sakna att allt ar sa javla maxat hela tiden. Ute pa min favoritgata i Kibera ligger Hotel Supah Africa. I varldens nast storsta slumomrade. Det ar som att man bara kan valja mellan stor eller extra stor falafel. Det svenskaste tuggummit man kan hitta har ar typ specialmenthgum, extra strong, supahcool. Vilket far mig att kanna mig som fisken i vattnet. Aven om jag stor mig sa ar jag nastan barnsligt fascinerad av killen som spanat in mig 10 minuter pa krogen som sedan hotar med att ta livet av sig om jag inte gifter mig med honom. Kenya med ett ord skulle vara Dramaqueen. Jag kommer sakna det som Lucy beskrev som den bra sidan med att demokrati inte fungerar har. Makten och mojligheterna ligger sa otroligt langt ifran manniskor. Vilket gor att manniskor skapar ett slags anarkistiskt samhalle i botten. Man marker da man ar har hur mycket man faktiskt kan paverka i Sverige, men aven hur mycket storebror ser dig det ar. Har i Kenya bygger det mer pa principen do 2 others what u want them 2 do 2 u.
Well, what about me then?
Jag ar sjuk. Inte alls roligt. Det ar mulet och regnigt hela tiden, vilket far mig att ma annu samre. Jag aker hem snart, vilket jag inte vill. Eller jo, det kanske jag vill. Eller det finns valdigt fa, men tunga anledningar till att jag vill det. Jag saknar er. That's why. Annars skulle jag skaffa mig ett jobb har och aldrig komma tillbaka. Damn you, Nils. Damn you, Lisa. Damn you, Sunni.
Annars ar jag glad over mina nya skor och over att Caleb bara ringer ca 5 ggr om dagen nu.See u soon. kizzez N hugz

Edit: Tydligen hade mina forsok till citat rakat krypteras till nagon konstig htlmkod, vilket jag forsokt ordna upp nu. Kan tanka mig att ni som laste igar undrade hur det egentligen stod till med mig...

Och då har du kommit fram till skylten med ett stort I.
I som i I-land.
I som i roffa roffa roffa, med mjölkvitt godispapper runtomkring.
Där det får plats mer luft mellan väggarna.
Och mer latte i glasen.
Hur mycket vill du spy då?

Monday, February 19, 2007

fyra kanelbugg och en softa-cola

Min resvaska och jag borjar nu uppna nagon slags jamnvikt. I takt med att den vaxer sa krymper jag. tror inte att det har med varandra att gora, men det ar ganska lustigt, tycker jag. Sitter just nu med Roy pa msn och hon skriver att ingen riktigt vet vad jag gor har. Om jag anda vetat det sjalv...
Det jag gjort de senaste veckorna har jag definitivt inte tid att beskriva just nu. Forsta veckan jobbade jag ju som sagt pa WSF, ca 12 timmar om dygnet, obetalt. Sedan har jag rest runt i 2 veckor for att se mer an denna staden.
Nu ar jag tillbaka har och gar pa diverse moten i Kibera, tre olika projekt som jag ar lite insnurrad i. Annars gor jag val det som man gor hemma, traffar kompisar, festar, snackar skit och saknar. Det jag faktiskt blivit mest forvanad over har ar hur likt det ar hemma. Folk pratar om samma saker, skamtar om samma saker, lyssnar pa samma musik, klar sig (inte riktigt) lika dant.
Den storsta skillnaden ar att allt handlar om pengar har. Bade for de som har pengar och for de som inte har det. Allt prutande och att folk forsoker blasa en hela tiden, alla fattiga manniskor och det helt sjuka lonesystemet har gor att alla pratar om pengar, hela tiden. Det ar sa sjukt trottsamt.
Mina planer tills hemfarden:
Idag ska jag pa marknad, imorgon ska jag hjalpa nagra tjejer att skriva en artikel om vad for sjuka grejer som forsiggar pa svenska skolan har.
Ska pa studiebesok pa WHO och pa en kenyansk organisation som jobbar mot kvinnlig konsstympning.
Ska pa den inoffeciella gayklubben har pa fredag och pa reggaeklubb pa Florida pa sondag.
Pa tisdag ska jag ata pizza med nagra kompisar, pa fredag ska jag pa mote ute i slummen igen.
Har ett till mote inplanerat for att samla information till lite hemsidor som jag har lovat att gora da jag kommer hem, for att fa upp folks ogon for vad som hander har ute i leran och dammet.
Sista dagarna ska jag sola sola sola, for att lura er att det ar jattevarmt i Nairobi.
Ska kopa lite presenter och sa oxa.
Men men. Det var val lite om mitt liv har kanske. Undrar ni mer sa fraga. Har ni inte reggat er SA GOR DET!
Well, snusabstinenta pussar pa er.

Saturday, February 17, 2007

alone again with my 50-cent tape

Leeez, kolla in din långa kommentar, jag svarade på den där.
Nairobi och jag. Nu är det bara vi två igen, alla flickorna har rest hem. Eller Nairobi och jag. Det bor väldigt mycket folk här också.
Har varit ute i Kibera hos en grupp kvinnor som kallar sig Vision Sisters, Working Sisters. Deras mål är att kunna köpa mark i Kibera (som ägs av staten sedan 1902) för att bygga upp långsiktiga hushåll för kvinnor som inte vill bo på nåder hos sina män. De vill även bygga upp ett kriscenter. Som det ser ut idag så kan staten riva vilka byggnader de vill i Kibera, vilket de även gör med jämna mellanrum. Det är alltså olönsamt att bygga upp något solidt, då man inte har egen bestämmanderätt över det, och speciellt inte kvinnor. På måndag ska jag träffa Hamza, ordföranden i organisationen för att samla information till en hemsida jag tänkte göra till dem, samt utbyta ideér om vad mer de kan göra för att få resurser till sina visioner.
Man köper jorden i plots, och en plot kostar motsvarande 300 SEK i Kibera. Det är 84 medlemmar (från början var de 106, men dessa 22 har dött i Aids, inte haft råd att betala medlemsavgiften, 10 SEK i månaden eller blivit förbjudna att gå dit av sina män). De välkomnade mig med en massa sånger och en Coca Cola, samt lite Mandazis som jag låtsades att jag tyckte om.
För att vara helt ärlig hade jag i förrgår tänkt att boka om min biljett för att åka hem tidigare. "Man ska sluta då man är på topp" deklarerade jag och somnade. Så tänker jag inte längre. Tror till viss del att det var intrycken i Kibera dagen innan som fått mig att bli helt matt. Det är ju inte direkt varje dag man traskar runt i världens näst största slumområde med lera upp till knäna. Även om man ser ut som att man varit på festival då man kommer hem så är det inte riktigt samma sak.
Anna, om du läser här. Nu har alla stött på "Still walking?" i Uhuru Park. Läste i LP att det är ett klassiskt trick i Uhuru som de kör på mzungos.
Jaha, babes, tänkte kanske kolla lite andra sidor här på nätet som jag inte kollat på nån månad nu, men ska försöka höra av mig snart igen. Kaashing!
Edit: Är det sant att Anna Nichole Smith är död?? Jag satte mig spikrak upp på stranden och vrålskrek "VA!!!??? ÄR ANNA NICHOLE DÖD???" då Anna (inte Nichole) bara nämnde det i förbifarten. Varför har ingen rapporterat denna nyhet till mig? Vad är det mer jag har missat? Är Sverige i krig? Har vi fått en kvinnlig statsminister? Eller en bög statsminister? Ni berättar ju inte de viktiga sakerna för mig ju! Puss

Thursday, February 15, 2007

I would go far for you
as far as you wanted me to
but I did not go this far by my self
just to miss you

Tuesday, February 13, 2007

stoney och chevda, tack!

Den har staden ar inte min fiende langre. Jag skulle ljuga om jag sa att den var min van, men den ar defenitivt inte min fiende. Jag vet inte om ni hort det, men tva amerikaner blev skjutna i huvudet i Nairobi i forrgar, sa UD har gatt ut med en varning att svenska turister i stan bor halla sig inne. Sitter pa ett natcafe i NBO med mina kompisar Anna och Lucy. Pa vaggen en enorm Eminem-plasch som stirrar ned pa mig.

Sista natten i Mombasa var ett helvete. Da jag skulle upp pa mitt rum kom det en vakt som holl fast mig och forsokte kyssa mig. Jag bodde ensam och var svinigt radd, han hade nycklar till alla rum. Da jag vralskrek "LET ME GO, U MOTHAFUKKA" sa borjade han kalla mig for rasist och annat trevligt. Sedan satt jag ensam pa mitt rum och darrade medan vakten traskade omkring utanfor. Da jag horde hur han stannade utanfor min dorr sa vagrade jag vara offer, hoppade smapackad upp ur min sang, tande en cigg och tranade feministiskt sjalvforsvar i min ensamhet. Sedan dodade jag en skitstor kackerlacka och somnade.
Da vi satt och at frukost pa Mombasa Coffehouse sa stod det en tiggarpojke utanfor. Det ar ju inget konstigt med tiggare har, men denna pojken var helt fruktansvart smal, bara ett par trasiga byxor, och sa hog som jag aldrig sett en manniska i hela mitt liv. Han kunde inte oppna ogonen, han ramlade ned pa marken flera ganger och limtradarna hangde fran hans mun och nasa. Da vi kom ut darifran sa gick han fram till mig, grep tag i min arm och sa "Please sister, I beg u, I've got aids and no parents, please, if u dont help me, nobody will." Jag trodde att jag hade vant mig, men jag borjade stortlipa dar mitt pa gatan.

Det smartar i mig att jag ar sa sjukt priviligerad har. Om jag kommer in i en stor, skitig t-shirt, mina nuvarande dreadlocks och en cigg i mungipan pa ett internetcafe sa ber personalen den kostymkladda herren som sitter och arbetar att resa sig och byta dator for att jag ska fa den med bast hastighet. Det kostar 1 ksh i minuten for alla, sa det ar inte for att jag kommer betala mer. Det ar inte matriarkat i Kenya. Ni kan ju gissa varfor sjalva. Det ar sjukt det har. Det gor sa forfarligt ont att se hur manniskor, inte som i Indien ar intresserade av en och av ens pengar, utan hur folk underkastar sig har.

Well, idag akte den forsta truppen flickor hem harifran, pa fredag ar det bara jag kvar... Det ar sa otroligt forvirrande, for snacket hemma gar bara "nu ar jag snart hemma, om 3 dagar far jag knulla och duscha i varmvatten, om 3 dagar ater jag grovt brod och kollar pa L-word, wihoo!" Jag blir forvirrad av detta, jag har ju fan nastan halva tiden kvar. Men men, om ett par dar e de borta, och jag kan sluta rakna ned till ett slut jag inte ar delaktig i.
Nu borjar Lucy sucka och kasta pengar omkring sig har inne, hon tycker att jag ar trakig och vill gora nagot annat. Hon ar NBO's framsta flataktivist, by the way.

For er som inte har mitt nr: +254728913909 and fo u in Kenya who does'nt got my number, it's 0728913909. And don't send me this free "please call me, thank u"-messages, I w'nt, and STOP FLUSH ME, i w'nt call u back.

For er som forvantar er presenter harifran, vad forvantar ni er? och kom nu inte och sag att ni inte gor det!

Sist men inte minst vill jag be om ursakt till kansliga lasare om det finns nagra, men da alla som kommenterar ar folk som hort mig saga fitta och knulla atskilliga ggr sa tanker jag inte censurera for er som KANSKE laser men inte kommenterar (bitter? ja!)

Puss pa er snuttisar, och nej, jag ar inte gravid for er som fragat ang morgonillamaendet.

Friday, February 9, 2007

Och sa var jag har igen...

Hej pa er, finingar. Nu har jag gjort stan for idag, sa jag tankte unna mig att sitta har inne pa Blue Room Cafe i airconditionen och redovisa lite mer an "jag mar bra!"

Da jag traskade gatan i Mombasa fram nu sa kande jag mig bara sa totalt nojd med livet. det ar klart att det ar skit har ocksa, men just da infann sig en sa javla nojd kansla. Har bor vi pa ett guesthouse som tyvarr ligger bredvid den lokala strippklubben i Mombasa, vilket gor att de kringliggande rummen har en tendens att agera bordell pa natterna, speciellt nu da det ar helg. Kanns lite halvotryggt att ga hem dar oxa, med alla erbjudanden om att fa betalt for att visa sin vita f***a. Hur ar Kenya da?

Jag gillar:
Jag ALSKAR frihetsidealet har, foraktet for auktoriteter som sitter i kenyanernas ryggrad som lydnaden sitter i svenskarnas. Alla hatar polisen och gator och byggnader ar dopta efter frihetskampar (jmf med Sverige dar det narmaste vi kan komma ar typ Hjalmar Brantningsplatsen pa Hisingen). Nyerere stadium, Hailie Selassie road (som jag faktiskt sitter pa just nu) och det fetaste: solnedgangen over Nairobi da vi satt pa en reggaekonsert med 30 000 besokare mitt i Uhuru Park - Frihetsparken, Nairobis storsta park. Folk pa Lamu kunde de flesta alla Bob Marleytexter battre an vad jag kan tvaans multiplikationstabell. De var inte radda att anvanda det som sina egna ord heller. "Like I told U Andrea, war in the east, war in the west, everywere it's a war." Nastan all graffiti ar politisk (graffiti ar en politisk handling aven i Sverige, men har ar aven budskapen politiska). Alla foraktar rika manniskor har. Jag stormtrivs!
Musiken - bade den kenyanska moderna bongomusiken (typ som reggaeton fast pa kiswahili), och musikkulturen - reggae och 90-talsdisko. Ni som kanner mig kan ju tanka er att det ar rena rama himlen!
Fargerna - till skillnad fran indien ar allt vackert utan att vara maxat. Det star liksom varldens snyggaste konstfoto i varje horn.
Kiswahili - varldens vackraste sprak. Ar det inte haftigt att de mest anvandbara fraserna i ett av varldens fattigaste lander ar pole pole - sakta sakta (allt ar valdigt pole pole har), hakuna matata - inga problem, mzuri - bra, asante - tack och sawa - okej? Om man paborjar ett samtal har sa fragar man alltid habari eller sasa - hur mar du, innan man fragar vad nagon heter eller nat sant. Ett sprak dar det fulaste man kan kalla nagon ar mataku yaku - rumpa nagonting och dar Mongo betyder Gud. Det basta ar tjeng, blandningen mellan swahili och engelska som pratas av manga ungdomar har. Dar heter rondell keep-i-lefti och dar man ropar hebebbehebebbe efter snygga galz (talking to me, jao?)
Manniskor ar sa otroligt hjalpsamma har, om de inte har svaret pa ens fraga sa fragar de nagon annan, manniskor foljer en hem till dorren och forsakrar sig konstant om att "U r fine?"
Proportionerna - helt sjuka. Hus som ar 1,5 meter breda, lamm med langa hundsvansar och haromdagen hittade jag en snacka som var 2 dm lang.
Cigarettpriserna...
Olen - Pilsner och Tusker ar godare an nagon ol jag nagansin smakat i Sverige, jag svar.

Jag ogillar: allt det som jag ogillar hemma, som ar ratt maxat har, sexism och klass-skillnader. Det sjukaste ar att vilken klass man har har beror pa vilken farg man har... Sexismen ar helt maxad pa det viset att man bara ser man overallt. om man ser en kvinna sa kan man ju dromma om att fa prata med henne, speciellt har ut mot kusten, det var lattare i Nairobi.
Maten - bla bla bla. Min enda proteinkalla ar bruna bonor. Jag vill hem till min tofu (jag erkanner, jag har totalt bangat kottet, jag klarar det inte. Men det ar kanske bra, det gar Rift Valley Fever-epedimi langs hela kusten. Pa Lamu var det foresten kolera-epedimi.
Det varsta, rent personligen, ar att jag inte far umgas med kvinnor (forutom de svenska) och att jag aldrig far gora nagonting sjalv, alla ska bara, hamta, visa, kopa, tvatta, laga mat, oppna burkar, allt allt allt. Jag blir galen, sa haromdagen snodde jag en stor kniv av en kompis pa Lamu och oppnade allas kokosnotter. Pojkarna bara gapade, haha.
Jag hatar att vara vit i Kenya, "Eeeeeeeyyy, mzungo!"
Jag saknar svenskt snus, den kenyanska motsvarigheten ogoro ar inte sa mycket att hanga i granen, men galet billig.
Varmen dodar mig ibland och ibland alskar jag den.

Nu ska jag ga till frisoren och sedan ska vi pa kinarestaurang. Ikvall kanske jag och min kompis Babadi ska ut och svanga vara lurviga.

(Min present till Nils: Ladda hem Tears from falling med Jr. Kelly)

Puss pa era nosar alla.

Sawa? Sawa! Hakuna matata!

Well, I'm back. Pole att jag inte skrivit pa ett jaklans tag. Natet och strommen har varit nere nastan hela tiden pa Lamu. Gjorde ett tappert forsok att nata pa on, men da jag vantat 40 min pa att oppna sidan sa stod det page not found (overdriver inte, fick betala fett med pengar for det javla kalaset oxa). Jag skrek i en halvtimma. Tiden pa Lamu har varit lugn, lugnare an vad en prestationsmanniska som jag egentligen klarar av. Vi har festat, badat, solat, spelat spel och akt massa bat. Mina sambos har hanglat en massa oxa... Tre dagar hangde vi pa on Kiwaijo, sov pa stranden och samlade snackor. En kvall gick vi upp for att titta pa solnedgangen, och fran Kiwaijos hogsta berg sag man Somalia, det var ratt mnara. De amerikanska stridsflygplanen susar konstant i luften over Kenya, speciellt Lamu. Massa militarer overallt som letar efter terrorister. Ar nu tillbaka i Mombasa, som vi lamnar igen pa Sondag kvall for att aka till Nairobi. Sedan aker mina flickor hem, en efter en under den foljande veckan, det blir inget Zanz med dem eller liknande alltsa. Jag ska jobba en del i Kibera, framst pa en kvinnojour som bad mig komma dit och dela systerskapsideer.

Lagesrapport om hur jag mar for oroliga mammor: Har inte varit sjuk, men mar liute halvkass ibland, speciellt pa morgnarna. Illamaende och sadant. Jattebrun. 3 slangar av kraftig hemlangtan, annars ratt lungt pa den fronten. saknar inte sverige alls, men saknar manniskor, vill halla dem nara och pussa dem i pannan. hora deras roster. haromdagen trodde jag att jag skulle do i blodforgiftning, men med lite egenhandig kirurgi och Rom sa fixade det sig tillslut. Varit mest pisst pa de jag rest med, madde skitdaligt over det ett tag, sa jag stack utan dem till Lamu, men da de kom dit sa loste sig allt, sa nu kanns det bra igen. Nu stanger internetkafeet jag sitter pa, har sjalvklart en massa mer att skriva, men det far bli i Nairobbery i sa fall. Var glada for varmvattenduschar, toapapper, svenska polisen och svensk mat. Polisen har ar helt sjuk. Igar grep de varan kompis pa Kitingitini (en annan o) for att han hade Rizzlapapper. Men nu maste jag sluta. Jag alskar er och onskar er allt gott. Jag ska lara mig Kiswahili en dag, det ar varldens vackraste sprak. Hej hej.

Friday, January 26, 2007

oj, råkade visst skicka den posten typ 4 ggr. Jean sitter och pillar på mina ögon (ja, PÅ mina ögon) så jag har lite svårt att konsentrara mig) Bara så att ni vet så är dagens datum 26/1 och det är fredag, bloggen har fått lite fnatt och visar fel. Nu ska jag leka med den lille bebben här, ta en dusch och leva livet lite granna. Puss igen...

today => mombasa

21/1

17.55
Sitter på WSF och väntar på ett möte som skulle börjat för en timme sedan. Kanske börjar det snart, måste bara punkta upp saker att utveckla senare (till saken hör att i skrivande stund vill jag inte alls utveckla dem, så ni får nöja er med punkter)

Natten: censurerad...
Min förmåga att komma in överallt för att jag är vit (utom på mediacenter, där jag arbetar)

Fuck, nu dör snart Johns dator, får stressa ihop något istället, dagbok får bli till en annan gång. Ikväll lämnar jag och John och Malin Nairobi för att åka till Mombasa och kusten. Sedan har vi massa planer på att åka runt, men jag uppdaterar under resans gång. Igår var vi ute på krogen, Tropez. Igår var det även en slummarsch, vet inte om ni hört något om den. 2 personer blev skjutna till döds av polisen iJ demon. This is Africa och yttrandefriheten. Många av flatorna jag träffat här har kompisar o flickvänner som sitter i fängelse, pga sin sexuella läggning. Forumet har blivit stormat gång på gång av grupper av fattiga som vill komma in gratis. Tillslut plundrade de ett mattält och delade ut maten till de fattiga. Välkommen till Nairobi, karibu. Det häftiga här är att alla blir ens vänner, tanter och tjocka engelsmän och obetalda guider. Men det känns skönt att hänga med John och Malin, de är skitfina och vi tar hand om varandra (Malin var tex sjuk igår, vi trodde det var malaria. Har träffat en del folk här med Malaria, svenskar och så. Har fått en jävlans massa myggbett, så nu när vi ska till kuste4n e de nog läge att köpa myggnät, vill inte sluta mina dagar med malaria, u know. men men, måste sluta innan datorn dör, hoppas allt är bra med er osv... Vill förresten bara dissa den Kenyanska maten, det är bara ris, potatis och vitt bröd. Jämt. bläblä fikon. Ni borde alla tacka Sissel, Nils och Leeza, utan kommentarer så fortsätter jag inte skriva... Min frågor till er: Hur går det med kriget i Somalia? Hör inget om det här, men har träffat en del FN-soldater härifrån påväg dit... Har ni hört något om kravallerna i Nairobi? vad i så fall (några bilder på mig?? haha)Hur gick det i valet i Kongo? Har ni snö? Minns ni mig ännu? Kostar det att gå på museum nu? Vad är meningen med livet? Varför finns det inte gratis bromsmediciner till folk som ligger på gatorna här och dör i AIDS? varför är systemet såhär? Varför finns det barn som måste be mig att köpa mat till dem? Varför vill alla här flytta till sverige, vad är det för bild vi byggt upp? Nu ska jag ta en cigg i våra ringa 26 grader och packa väskan inför nattbussen. Love ya all, hope u r fine. Kisses an hugs an a lot of love.. Andrea och Jean, en liten kenyansk buspojke som sitter i mitt knä...

Monday, January 22, 2007

diskomatatu

19/1

23.36 at Arnold's place
Lyssnar pa Ponanii all day med TOK och barsar. Jag behovde lite alkohol kanner jag. Mote hela dagen. Nar jag val hittat dem sa upptackte jag att jag var den enda vita volontaren i min grupp, bland ca 50 svarta. Alla tyckte sjalvklart att detta var jattekul. Jag blev med i en Contact-group. Tva kenyanska killar i mi grupp, Bernad och Bethwel. Bernad forsvann ratt snabbt, sedan sag vi honom aldrig mer. Bethwel var hur gullig som helst (i skrivande stund angrar jag djupt detta pastaende), vi pallade inte lyssna pa instruktionerna, satt och garvade istallet. Nu ska jag och Arnold kaka pommes (ol, pommes, cigg, life).

00.27 Nagra ol senare...
Miss my Babyboy. Han e la pa examensfesten nu, grattis till examen alskling. Det var Lukas som korde mig till motet. Han e mannen med varldens gayigaste engelska, skitskon snubb.
Som sa manga andra kenyaner har han flyttat fran smastan for att everything is here. Efter motet skulle han hamta upp mig igen. Tillbakablick pa da han skulle hamta mig
(18.01 Hi Lukas, this is andrea. can u please come to the Kasaranistadium and pick me upp? 30 minutes, that is great. 18.28 Hi andrea, this is Lukas. I'm gonna be a bit late, there in 10 minutes. 18.43 Hi Lukas, were the f*ck are u? 5 minutes, that's great. 19.11: Lukas glider in vid stadion. No problem. Realized Kenya.)
Nej, nu borjar jag bli full i min ensamhet (de andra har gatt och lagt sig). Imorgon ska vi pa grillparty, jobbigt m tanke pa mitt ynkliga kottatande. Kan inte festa for hart, ska vara pa Kasarani 7.45 pa sondag. 100000 malariamyggor har inne, sa jag ska ta mig en sista cigg och krypa in under myggnatet. Ps. Har bondbranna, jattemycket, haha.

20/1

12.03
Sitter pa en parkering och hamtar massa kuddar och tacken till emma. kan svara pa lite fragestund sa lange:
Otto: Nej, jag saknar inte mina skivor. Inte alls, det ar samma musik eller battre har.
Bada Mammorna (lustigt att de staller samma fragor, haha): Det gick bra pa WSF-motet. Kanns lite surt att jobba 13-14 timmar varje dag for 500 KSh, aven om de e for en bra sak. Det sura ar att det ar sa dyrt att aka taxi dit... Ska kanske darfor bo hemma hos Silvia, hon bor ca 5 minuter dar ifran.
Baronen: Vad det ar som ar grymt med det har? Att allting finns sa javla mycket pa riktigt har, hela tiden. Jag ar inte hangig eller orolig, jag ar dodstrott eller livradd. Jasg ar inte glad, jag ar lycklig. Allt ar 100% har, hela tiden. Svar pa baronens andra fraga: Vad jag gjorde just vid det tillfallet da jag fick messet? Sov. Klockan ar 2 timmar senare har, och man gar och lagger sig tidigt.


Vill passa pa att tacka for alla fyllesms (samt andra nattliga sms) som trillar in mitt i natten och som far mig att grata i min ensamhet. Varje natt (klockan ar alltsa fortfarande tva timmar senare har) far jag 2-3 sadana sms som bekraftar hur ensam och langt hemmifran jag ar. Softa lite med det dar nattliga sms-skickandet va, jag ar valdigt medveten om att jag ar 200 000 km ifran er, helt ensam. Puss.

(Fan ocksa, sotnosar, tankte skriva mer, men de andra vill ga, sa jag kor en snabbsumering;) Igar flyttade jag ihop med fem goa svenska tjejer, pa ett fint men billigt stalle. Idag (22/1) har jag haft solsting. Min nos haller nu pa att trilla av, for den ar sa brand, alla skrattar at mig (det ar INTE roligt). Har varit ute i Kibera, varldens nast storsta slumomrade, traffat ett par AIDS-sjuka kvinnor. Underlig kansla att veta att de har nagot sa fruktansvart i kroppen. Ni som laste om WSF-demon i tidningen (typ GP, DN) kanske minns att det var fran Kibera demon gick. Jag har varken tid eller lust att beskriva vad jag upplever med ord. Onskar ni kunde se allt det har. Att ni kunde uppleva alla fina manniskor pa forumet osv. Nu gar de andra utan mig, det ar natt och vi ar i Nairobi downtown, sa jag maste typ rusa efter dem! Puss pa er, karlek och respekt och solBRANDA kramar runt era halsar. Andrea, A-N-D-R-E-A, yes.

Thursday, January 18, 2007

karibu mzungos

17/1

Landvetter kl. 06.30 (svensk tid)
Varit vaken i 20 timmar nu. Vet knappt vad jag heter eller var jag ska. Hatar alla hånglande par som checkar in tillsammans, inte för att kärlek och monogama förhållanden är en vidrig social instutition som automatiskt sätter kvinnor i en underlägsen position, utan för att jag avundas dem.

Göteborg -> Bryssel kl. 08.17 (svensk tid)
22 timmar utan sömn. Med mig till Bryssel har jag, förutom det vidrigaste av de hånglande paren, två partybögar och halva EU-parlamentet. Det kryllar av män i likadana slipsar, vigselringar, guldklockor och skor. En av dem har tagit min plats. Samtalsämnen (av EU-männen) som jag hittills registrerat; aktier, Fård, Köln, "frugan och ungarna", fula nittiotalskök, mera Köln samt Sean Paul (jo, det är sant).
Med oss på planet har vi även en liten, belgisk flygvärd(inna?). Han ser ut som en bumbibjörn eller något man toppar en tårta med. (Vad är mäns motsvarighet till att "se ut som en maräng"? En sån är han i alla fall).

Bryssel -> Nairobi 12.06 (svensk tid)
1 dygn och 2 timmar (26 timmar) utan sömn. Självspolande toaletter på Bryssels flygplats. I väntan på incheck, sitter bredvid en man som självklart ska prata med mig. Han är ugandier, bor i Danmark. Jag är trött, orkar inte lyssna. Han säger att Nairobi är en vidrig stad, att alla är tjuvar. Han skrattar och skakar på huvudet då jag säger att jag ska stanna i två månader.
Vi får gå på, jag smiter från Titus, min ugandiske vän och jag sitter nu på planet. Folket på planet skiljer sig otroligt mycket från EU-nissarna. Några flum, ett fåtal svarta, finnar, svennar, norrmän och dessa jävla (obs, nu kommer det ett stycke som är fördomsfullt och smått rasistiskt) amerikaner. Sitter bredvid en nu som frågade vad jag pratar för språk. Swedish. Hon frågar igen. Och igen. Inte förrens jag bokstaverar förstår hon. Säger "I tought you speaked your mothertounge". Hennes dotter frågade nyss "Surname, is that your first or last name?" De kan ju inte ens sitt eget språk. Just nu sitter en norsk kvinna och en amerikansk man och diskuterar USA:s agerande i Irak. En diskussion som jag skulle ångrat att jag gav mig in på, om jag var någon utav dem.
Två jobbiga saker jag kommit på om mig själv redan;
  • Jag är precis som dem. När de bredvid mig fyllde i pappret ang vad man ska göra i Kenya så skrev de"tourism". Tittade hånfullt på dem. Men vem fan är jag då? En vit pionjär som kommer för att titta på skådespelet samt försöka ressigiera det lite.
  • Jantelagen. Okej, det kanske är förlegat eller bara jag som är förmycket svensk kvinna. Jag har inte vågat be om något under hela resan, annat än vatten (allt är gratis). Jag vill inte roffa åt mig, inte vara till besvär. Så nu gjorde jag en liten sociokulturell revolution och beställde in en flarra vin. I och för sig mest som en ursäkt för att kunna somna.
Ps. Amerikanskans dotter och hennes nyvunna vän (en invalid, medelålders engelsman som på allvar sagt "God save the Queen" 2 ggr) borde dö. De stör mig.

16.18 (svensk tid)
Fortfarande på planet. Vinet hade önskad effekt och jag slumrade in litegranna... För någon halvtimma sedan inträffade något fantastiskt. Medans jag sov i godan ro så körde en av de godluktande flygplansherrarna förbi med en vagn med nyöppnade vattenflaskor. Precis vid min plats hade någon placerat ut ett farthinder för den lille mannen, varpå han trycker till vagnen allt vad han orkar för att den skall komma över. Alla de fulla flaskorna välter och klunkar ut sitt innehåll över mitt huvud, freestyle, jeans, väska etc. Jag vaknar och tittar oförstående på den lille generade mannen som ber om ursäkt på alla språk han behärskar (c:a 10). Det fantastiska är att det inte är slut här. Han gör nämligen samma manöver en gång till, varpå jag blir fullkomligt pi**evåt. Den lille mannen ser ut som att han vill dö, jag lugnar honom (är ju svensk, ni vet, ingen fara) och som kompensation får jag... ett glas vatten!
Känns dock helt otroligt att jag kan reflektera över detta, då vi just nu faktiskt flyger över Darfur.
Amerikaner, Vargamor, där kan vi snacka om det sociala arvets självförtroende.

18/1

11.13 (kenyansk tid = svensk tid + 2 timmar)
Sooo, this is Africa?
Det första som slog mig när jag kom av planet var att det var varmt. Sedan att folk pratade Swahili. Visumkön var ofantligt lång, framför mig stod två hånglande, sextioåriga, lesbiska, danska damer, varav den ena fes konstant (i kombo med värmen, omg!).
Fick visumet. Hämtade väskan. Orkade inte reflektera över taxiförfrågringarna. Emma och Arnold, går till bilen, åker. Ser Kenya, Nairobi, flyga förbi, det är så jävla varmt, det är så jävla vackert, jag känner mig säker och trygg.
Dricker vatten ur en dunk, lånar öronproppar, SMS till mamma, 4.50 SEK kostar det, kan inte svara Babyboy. Går och lägger mig efter 1 ½ dygn med två timmars sömn. Kan såklart inte somna, jag är ju här, jag lever, för i helvete. Somnar tillslut, vaknar 04.37, ligger vaken c:a 2 timmar. Öronpropparna skaver i mina små öron, det är varmt, men mest snurrar det. Nu är jag här, vad hade jag tänkt? Var ska jag bo, göra, och mest av allt; vågar jag?
Vaknar 10.30 (c:a), tomt i lgnhten. Äter en banan och dricker dunkvatten. Tar en cigg i "hallen". Män utanför knuffar igång en kostymherres Mersha. En av dem får syn på mig. Han säger något. Alla får syn på mig, släcker ciggen och går in. Tobias kommer förbi. Springer iväg igen. Tar en snus, skriver och begrundar. Måste få tag på Pierre Gorge, annars lär det inte bli nåt WSF.
Världen är min, och jag är dens.

21.15 Emma's place
Sitter och väntar på att broccolin ska bli klar. Idag har vi mest åkt runt, hängt på en bilmeck. Pratat med Pierre George, skall möta honom på Kasarani Stadium, floor 2, Gate 1 imorgon (idag i skrivande stund). Trött hungrig, huvudvärk, tecken på en intensiv dag (eller på en dag med förlita vatten).
Nervös inför att lämna lgnhten ensam imorgon, utan bil. Hittar jag mötet så känns det lugnt. Det är en fast punkt, trots att jag aldrig varit där och inte träffat någon där. Snuset kommer ta slut (snart), saknar min Babyboy så jävla mycket mer än jag borde efter 2 dagar. Ikväll ska jag lyxa i min ensamhet, äta go mat, läsa norsk homoerotik, använda mina nya duschgrejer och röka massa svenska cigg, mmm... Idag åt jag kyckling med korianderfriterad potatis, kyckling är läskigt, kött är läskigt. Men men.

22.52 Läggdags
Då jag och Arnold satt och pratade idag så sa jag att jag inte ätit kött på 10 år, inte mjölk eller ägg på 6 år. Han frågade inte varför, om det var jobbigt eller vad man åt då. Han frågade "What was your plan?". Garvade förundrad och svarade "I never can give you a answer as good as that question."

19/1

10.04
Allt luktar så gott här. I Indien luktade allt äckligt, hela tiden, människorna, maten, husen, rökelserna, allt. Här luktar allt så himla gott, till och med avgaserna. Getbajset och oljan som läckt ut på parkeringsplatserna. Och min hudkräm. Igår kväll konstaterade jag att om jag inte skulle haft min Babyboy, då skulöle jag fan blivit ihop med mig själv, för att jag luktar så gott. Matoset är underbart.
Det känns hemskt att vara en mzungo (viting) på många sätt. Jag klagar inte, jag borde vara glad för att jag är priviligerad. Alexina och Sylvia är här., "hushållerskorna". Jag håller med Emma om att det är bättre att de har ett jobb (med bra anställningsvillkor, som här) än att de tigger, svälter osv. Men det känns sjukt att lämna sin disk, åt NÅGONANNAN.
Nu röker byggjobbarna bredvid hasch, tom det luktar bättre än i Sverige. Vill inte ta med VISA-kortet in till stan, hoppas att mina 6 000 KSh räcker. Längtar inte hem, absolut inte, men skulle vara skönt om min Babyboy var här. Miss him. Ikväll ska jag sova hos Arnold, tror jag. Borde nog blogga snart, få slut på alla tjatSMS ;)

11.45
Hej på er. Nu sitter jag här på svenska skolan och skriver (från dagboken). Hoppas ni har det bra. Här är det skitvarmt idag, kanske ska gå ner och lägga mig vid poolen här vid svenska skolan, innan jag drar in till stan. Känns skitskräckigt att bara ge mig in i smeten, inte riktigt veta var jag ska, inte känna någon. Men men, det ordnar sig. Har nu ett mobilnummer, men minns det inte. Det kostar 10 KSh att messa Sverige, c:a 1 SEK. Det är billigt att messa mig också, gör det, jag blir skitglad! Ni får även JÄTTEGÄRNA kommentera här, då blir det roligare för mig att skriva också. Jag vet att man måste regga sig först, men gör det! Nej, nu kanske man skulle äta lite lunch i bamba, pallar inte mer kött bara. Mjölk är lugnt, men åt en liten smula kyckling igår, trodde jag skulle spy. Ta hand om varandra, och var glada över att ni lever, det är det många som inte gör (öööhhh? smart?). Puss på er alla, jag saknar vissa av er (You know who u are). Puss puss puss. Hej hej (klänger mig kvar för jag har separationsångest...)

Monday, January 15, 2007

white men's burden

Varför Afrika? Hur kan man läsa Afrikastudier på universitetet när man aldrig varit där? Hur kan man ställa in sig på att ägna hela sitt liv åt ett ställe där man aldrig satt sin fot?
Jag skulle ljuga om jag skulle påstå att det inte till viss del grundar sig i någon slags romantisering av "folket, maten, klimatet, kulturen, bla bla, jag är en mångkulturell vit priviligerad svenne som är fördomsfri". Men det kommer man ju inte långt med. Varför inte Asien eller Latinamerika? Varför inte USA eller Europa?
Jag är inte religiös, och tror alltså inte på arvssynd. Nu när vi 1 Januari 2004 slopade arvsskatten helt, då är det ju bara det roliga kvar till och med. Jag tror inte att blod är tjockare än vatten. Jag vägrar skämmas för vad mina förfäder (ja, det är främst män som svinat sig, surprise) gjort, men för att förstå var jag vill komma så behöver vi en liten historisk överblick.

I regeringens Afrikaskrivelse 1997/98:122 står det att "Under en kort period på 1600-talet innehade handelskompaniet Afrikanska kompaniet en handelsstation på Guldkusten, i nuvarande Ghana." Detta skriver regeringen för att poängtera fördelarna med Sveriges långa förbindelser med vissa afrikanska länder. Inte i ett ord, en mening så skrivs det om Afrikanska kompaniets handelsvaror, nämligen slavar. Bilden som klär en Bob Marley-skiva, där slavarna ligger packade som sillar, det är svensken Bernhard Wadströms packlista från Västafrika. Då Sverges handel med slavar inte blev särskilt lönsam så lades den på is för att sedan återupptas av Västindiska kompaniet på 1700-talet. Slavhandel blev förbjuden år 1847 i Sverige, då hade redan många andra länder valt att avsluta människohandeln, däribland England och de norra delarna i USA.

Istället för att utnyttja svarta människor som arbetskraft så valde man nu att exploatera deras jord. Kolonialismen kramade ut varenda droppe ur den afrikanska marken som man med den tidens teknik klarade av. Missionärer tvingade människor att överge sina trosuppfattningar, som inte sällan hade tusenåriga rötter, allt för att ge plats åt kristendomen. Afrikaner mobiliserades som soldater för att utkämpa kolonialmakternas krig emot varandra. Runt 600 000 afrikanska soldater kämpade i Första Världskriget, över hälften utav dem dog. Under Andra Världskriget tvingades åter igen 100 000-tals afrikanska män slåss emot nazisterna.

Jag anser inte att vita människor idag behöver ha dåligt samvete över hur våra lika vita föregångare, oftast på något vis inklusive svenskar, har mördat, våldtagit, skövlat, exploaterat, sugit ut och trampat på den afrikanska kontinentens människor och tillgångar.
Men det är inte slut här.
Idag sker en neokolonisering av den afrikanska kontinenten. Fram tills 1994 (då var alla som läser det här födda, det var inte länge sedan) var det vita människor som styrde en Apartheidregim i Sydafrika, vilken på en miljard vidriga sätt marginaliserade den största delen av befolkningen.
Vi i väst sätter upp omöjliga villkor för skuldavskrivningar för länder som lånade pengar av oss under första oljekrisen på 1970-talet. Pengar som vi ALDRIG hade haft om vi inte utnyttjat dessa länder som vi nu anser står i skuld till OSS! Det är pengar och resurser från afrikanska människor som byggt upp en stor del utav det välfärdssamhälle vi lever i idag, och vi kräver dem på pengar som vi tagit från dem.
Men det här är väl inte ditt eller mitt problem?
Jo, det är det.
Det är vi som röstat fram vår rådande regering, för tack och lov så lever vi i en demokrati.
Det är vi som valt att gå med i EU, alias Fort Europa, där människor som kommer i närheten av gränsen skjuts eller skickas tillbaka till förhållanden där de knappt kan överleva, och definitivt inte leva.
Det är vi som innehar konsumentmakten, som köper produkter som tillverkats under sjuka förhållanden av material från en kontinent som inte tillhör oss.
Det är vi som röstat fram en regering som inte tar tag i segregationen.
Som förbjuder hemspråksundervisning i skolan.
Som säljer vapen till USA som används för att bomba Somalia, ett av världens fattigaste länder.
Som väljer att inte agera i Darfurkonflikten där det dödas fler människor varje månad än vad det gör i allas vår älsklingskonflikt "Irakkriget" per år.
Som en gång i tiden dragit linjer och gränser mellan människor som levt ihop i tusentals år, och som tvingat dem samman med människor de inte har något gemensamt med. Kolonialismen är orsak till många konflikter som vi klassar som "deras". Den påtvingade kristendomen är orsak till många av dessa konflikter. Bristen på tillgångar som våra numera rika länder en gång stulit är orsak till dessa konflikter, till svält, till marginalisering, förtryck, sexism osv. Allas vår vita, heterosexuelle påve tillsammans med världens mäktigaste man, G.W. Buske är en stor orsak till att kondomer inte används vid sex där HIV överförs.
VI HAR TAGIT RESURSER, FAMILJEMEDLEMMAR, VÄLUTBILDADE MÄNNISKOR OCH STOLTHET IFRÅN FLERA MILJONER MÄNNISKOR, VI HAR VALT EN REGERING SOM FORTFARANDE EXPLOATERAR VÄRLDENS FATTIGASTE VÄRLDSDEL. VI HAR ETT ANSVAR!
Jag tror inte att människor är altruister, vår vita, vidriga historia är beviset om inte annat. Vi i väst offrar oss inte genom faddergalor och biståndspengar. Vi stillar vårt dåliga samvete och betalar tillbaka en liten del av vår enorma skuld. Vi väljer att leva i okunskap om vilket helvete vi orsakat och orsakar miljontals människor som vi slänger ut eller skjuter om de ens har en tanke på att komma hit.
Vi älskar att dela in människor i "Vi" och "Dem", så att det blir "deras" konflikter, "deras" religion, "deras" kultur eller tradition. Det finns inget "Vi" och "Dem". Och för att vända lite på steken så tror jag att det är vita människor som ska vara gladast för det. Annars hade "vårat" kollektiva samvete tvingat oss att dö, varenda en.
Jag är inte snäll. Jag vill betala tillbaka en del av vår skuld. Jag vill kunna sova på nätterna över att jag åtminstone försöker ställa lite av vår skit tillrätta. Jag måste se vad vi har gjort. Jag vägrar leva i okunskap om vad vårt stolta välfärdssamhälle slänger i soptunnan då ingen ser. Jag anser inte att jag offrar mig, inte att jag är altruistisk, att jag är stark, viktig eller en "eldsjäl". Jag vägrar att få mer cred än alla de fattiga afrikanska människor som varje sekund kämpar för andras och deras egen överlevnad. Jag vägrar acceptera att skriva på kontraktet som tvingar människor att leva i våra sophögar för att de råkat födas där. Jag vägrar dela in människor i "Vi" och "Dem". Jag vägrar bli en multikultikärring som gillar afrikansk dans och gillar renässansen av det koloniala modet. Jag vägrar tro att svensk kultur är folkdräkter och sill medans "afrikansk" kultur är könsstympning och hedersrelaterat våld. Jag vägrar acceptera att människor förväntas identifiera sig med och stanna i ett samhälle där de råkat födas. Jag vägrar vara svensk.
Oj, nu måste jag nog andas lite tror jag, så att jag orkar åka ned och ta lite ansvar för the white mens burden imorgon. Godnatt på er.

Friday, January 12, 2007

snälla, ta mig med en nypa salt och valfri peppar

Den här texten är kanske inte riktigt till för människor som jag inte känner. Den här texten är snarare till för människor som känner mig. Det är klart att alla kan läsa, men vill man läsa om Afrikaresan så är just det här inlägget inte det ni söker. Här kommer jag bara sjukt pretto.
Det här är till er andra. Ni som sitter där med en kontakt mindre i telefonboken om några dagar. Först och främst vill jag poängtera att jag inte är full, om inte vattnet i flaskan jäste under tiden jag satt på bion.
Det är möjligt att malariatabletterna börjat verka, att den där fruktansvärda psykosen snart anfaller mig. Det är möjligt att den senaste veckans sömnbrist börjar ge andra effekter än skakande händer. Jag är även fullt övertygad om att "Stora Farliga Rymdprojekt Går Åt Pipan" med Slagsmålsklubben gör sitt som soundtrack till mitt skrivande.
Jag vet bara att jag måste skriva det nu. Att jag måste säga det innan jag är där nere, utan er. Nu när jag får använda prickar över mina ord och så att ni vet att det här inte är något jag kommer på i Nairobbery.
Jag gör den här resan för att det ska gå åt helvete. Jag vet inte hur jag ska lyckas förklara det på ett bättre sätt än så. Mamma har frågat varför jag vill åka nu. Varför jag inte kan vänta tills jag har bättre koll på saker och ting, tills jag har något att göra där nere, tills jag gått klart kursen på Universitetet och alla andra rationella mamma-argument man bara kan komma på. Mitt enda, och mycket orationella, pubertala svar har varit att jag måste.
Kanske skriver jag det här mest för mammas skull. Kanske för att förklara varför jag måste bränna femsiffriga summor pengar på att sitta ensam i en av världens farligaste städer. Och tyvärr så har jag inget bättre svar än att allt ska gå åt helvete. För poängen är att det äntligen, äntligen får gå åt helvete på mitt sätt.
Smärta är viktigt. Jag vill att det ska göra ont (nej baby, inte sexuellt), men jag vill att det ska göra det på mina villkor. Jag vill orsaka det själv. Jag ska inte skada mig själv fysiskt, med tanke på HIV-risken om inte annat, det behöver ni inte vara oroliga för, men jag vill känna mig ensam, utsatt och svinrädd. Jag vill kunna orsaka mig själv den skadan, inte låta andra människor ta den delen ifrån mig. Det har de redan gjort, alldeles för många gånger. Jag vill återta makten över min egen smärta. Jag har bestämt mig för att sätta mig i ett problem som bara jag själv kan lösa. Egentligen är det inte svårare än idén med korsord, dock lite dyrare och utan synonymordbok.
Då jag och min lågstadiekärlek Mira (för er som inte riktigt vill rucka på heteronormativiteten; ja, redan då visste jag om det) satt och spelade tetris på hennes dator så gjorde vi en överenskommelse om att ifall det skulle komma en komet och träffa jorden så att den sprängdes, då skulle vi sitta och spela tetris tillsammans medans vi dog. Sedan lågstadiehånglade vi lite, men det är en annan historia.
Och vad gör jag nu? Jag sitter och spelar tetris. Om nu nittiotalsfarsoten "komet" skulle drabba det som är kvar av denna jorden så vill jag, då jag träffar Mira igen för vår sista terisrunda, ha gjort något annat än spelat tetris sedan dess. Jag vet att "Tjenare Mira, jag har reclaimat min egen smärta sedan sist, själv då?" varken låter som en vettig plan eller som en utopi av något slag. Men det är bara genom att ta kontroll över min egen smärta som jag kan ta verklig kontroll över hela mig. Över min egen lycka.
Börje (God bless him) tittade en gång på mig med sina kloka ögon, rynkade pannan i djupa veck och sa, "Men Andrea, om du verkligen ska kunna säga Ja på allvar, och om det ska betyda lika mycket Ja som du vill att det ska göra, då måste du även kunna säga Nej om du inte vill. Inte bara om du verkligen inte vill, även om du bara inte känner för det just då".
Nu kommer Baronen tycka att jag är lite väl överdramatisk (that's me), mamma kommer klänga sig fast på flygplanshjulen och min Babyboy kommer frågande undra vad det är för galen kvinna han hittat i den småländska skogen. Otto, my dearest love, hon kommer älska mig ändå.
Alla andra kommer sluta läsa här.
Kanske är jag jättepubertal, kanske borde jag stoppas på flygplatsen (eller helst innan jag kommit så långt) och boka upp våren med en ny runda regelbundna besök hos Börje (God still bless him).
Men så kom och ta mig då!

Wednesday, January 10, 2007

lariam

Idag är det 26 grader celsius i Nairobi. Om exakt en vecka har jag varit på flygplatsen i Nairobi i en halvtimma. Det känns helt fantastiskt. Jag är inte rädd längre, jag känner mig förlamad av vetskapen.

Malariatabletter. De har skrämt livet ur mig. Om man, magsjuk, jet-laggad, ensam, vit, nittonårig tjej i Nairobi upplever yrsel, sömnbesvär eller oro så skall man sluta med dem på grund av psykosrisken. Som om jag inte skulle känna mig yr och orolig. Som om jag inte alltid gör det. Ojne Vojne.

Det har börjat gå upp för mig vad jag kommer lämna här. Jag plankar stormförtjust på spårvagnen, dricker sojamjölk tills huvudet nästan sprängs och gråter till I Don't Sleep Well med Hello Safride för att jag inbillar mig att hon inte heller kan sova på grund av malariatabletterna. Jag luktar patetiskt på en viss pojkes kvarglömda T-shirt och skickar så många av Comviqs gratis-SMS jag någonsin kan.

Pass? Check
Fyrtiofyra vaccinationer? Check
Kollat bussar till flygplatsen? Check
Försäkring? Check
VISA-kort som fungerar utomlands? Check
Flygbiljett? Check
Det offeciella Kenyablandbandet klart? Check
Minneskort till digitalkameran? Check
Hyperventilerande jag-vill-inte-vill-inte-vill-inteattacker, ingenting packat, ingen taxi till centralen, helt pank och efter med tentan? Check

Men vad bra. Då åker vi.