etniskt svenskt hedersvåld

Om att titta utanför den biologiska familjen

Även jag skakar på huvudet, har så svårt att förstå hur en kvinna/flicka kan straffas med misshandel/hot/död för att hon vägrar anpassa sig efter föreställningar om sin sexualitet och sitt beteende.
Hedersrelaterat våld är svårt att förstå sig på i Sverige, och även om det nu, sakta men säkert trillar in rapporter om flickor som misshandlats/hotats av sina etniskt svenska släktingar (främst fäder), så tenderar hedersproblematiken ändå att polariseras vid ett "Vi och Dom"-problem. Det är inte svenskt att göra så här, heter det.

Amnestys rapport om hedersmord tar upp några relevanta och sammanfogande begrepp inom hedersbegreppet:

Hedersbegreppet [...] används för att legitimera våld mot eller mord på kvinnor, baseras på idén om att mannens heder är beroende av de andra familjemedlemmarnas uppförande och beteende.

Kvinnans könsliv upphör [...] att vara hennes privata angelägenhet och hålls under sträng övervakning.

Begreppet hedersmord är kopplat till kvinnans (otillåtna) bruk av sin sexualitet och/eller ett omoraliskt, oacceptabelt uppförande. Kvinnan anses, genom sitt påstådda eller verkliga beteende, ha dragit skam över sin familj genom att bryta mot de accepterade samhällsnormerna för hur en kvinna förväntas uppföra sig.

I en situation då kvinnan anses ha dragit skam över familjen åligger det de manliga familjemedlemmarna att återupprätta hedern. Mordet ses som en rättvis och berättigad handling. En man som begår ett hedersmord försvarar inte bara sin egen heder utan även moralen i samhället

Vänta lite...
Jag tycker mig känna igen problematiken, både ur ett rent familjärt perspektivt, samt ur ett kulturellt.

Tänker på den gången då jag och min fd flickvän promenerade en eftermiddag på Hisingen Island i Göteborg, och den där skåpbilen kör förbi oss för femte gången, var på mitt ex ropar "Sluta följa efter oss, din sjuka jävel."
Bilen stannar och strax följer en lång predikan om vilka det är som är sjuka i det här samhället, att vår relation inte är frisk och att vi drar skam över våra familjer. Då mannen börjar bli våldsam så hotar vi med att ringa polisen.
Tänker på de gånger jag fått glåpord kastade efter mig på stan, då människor tagit sig rätten att värdera min sexualitet, tänker på då mindre intelligenta rakade bomberjackekillar frågat efter sexuell identitet som ett signum på om det är ok att tillåta mig fortsätta stå, gå och andas.

Tänker främst på de systrar och bröder som inte sluppit undan här, de människor som sexualmoralens självutnämnda väktare bestämt sig för att eliminera från kartan.
De människor som Johan Hilton givit lite rättvisa i sin bok "No tears for queers" (läs den!). Där samhällets heder försvaras utifrån sexualnormer och accepterat beteende. De systrar och bröder som gått ut från Gretas efter en blöt kväll på krogen och aldrig fått se solen gå upp igen.
Den kulturella, samhälleliga heteronormativiteten är inte längre en argumentationsmetod, ett socialt förtryck, utan heteronormativiteten har blivit en anledning till auktion mot det avvikande, en kulturell heder som behöver försvaras.

Tänker på reaktioner och interventioner som familjemedlemmar till icke-heterosexuella människor tagit sig rätt till då dessa kommit ut, vilka man bla kan läsa om i Anders Öhrmans bok "Att komma ut -berättelser från garderoben".

Den sexualrelaterade hedersproblematiken må se annorlunda ut i Sverige, men den finns här, inget snack om saken.

jag ska dunka dig svartlila

Om dikotomin mellan feministiskt sex vs. jämställt/jämlikt sex.

Relativt ofta drar jag onelinern att "det i princip inte finns något jämlikt heterosexuellt sex".
Folk blir arga, pojkvänner blir fly förbannade. Men min åsikt står fast. Vi har en glödhet diskussion om "feministskt sex" på ett kvinnoseparatistiskt forum som jag besöker med jämna mellanrum här på internet.

Jag skulle vilja hävda att det är en enormt stor skillnad på jämställt/jämlikt sex och feministiskt sex.


Jämställt/jämlikt sex:


Borde i praktiken innebära att sexakten bygger på total likafördelning av njutning till att börja med.
Att sexualvanorna är oberoende av könstillhörigheten. Att det är en jämn fördelning av initiativtagande, attityd, orgasmer, att tagandet och givandet av enstimulationen är jämn, att könsroller inte sexualiseras, att de "klassiska" föreställningarna om varandras kroppar och sexuallust inte alls exixterar.
Att båda (eller alla) parter är lika aktiva subjekt. Och kanske främst att detta inte bara är en sexuell praktik, utan även sexuell teori och ett synsätt.
Jag skulle snarare vilja kalla jämställt/jämlikt sex för en sexualitet. Att man inte går igång på klassiska, patriarkala sexnormer.

Feministiskt sex:

Feministiskt sex i sin tur bygger på (kvinnans) njutning, vare sig den grundar sig i patriarkala normer eller inte.
Feministiskt sex handlar om att kunna ta för sig och ge sig hän sin njutning och veta och kunna visa hur man vill ha det. Att aldrig "ställa upp". Bdsm, bondage och analsex kan vara "feministiskt", dominans och underordning kan vara det, så länge det bygger på lika mycket attraktion, frivillighet och upphetsning för båda parterna.
Kvinnans sexualitet är fortfarande till viss del och har alltid varit tabu, eller setts som en myt. Därför kan påtvingat "jämställt" sex som kvinnan i fråga ändå inte tänder på vara "antifeministiskt". Att kvinnor förväntas uppskatta det ena eller det andra, att kvinnor i större utsträckning än män vill att sex ska bygga på, eller leda till kärlek är antifeministiska myter som kör i precis samma gamla vanliga, hämmande spår som tidigare.
Många kvinnor njuter av patriarkalt sex, då detta är den absolut starkaste indoktrineringen av patriarkala strukturer.

I feministiska kretsar är det ofta lite tabu att tala om att man uppskattar patriarkalt, ojämlikt sex, för feminister förväntas på något skrämmande sätt ställa sig över alla patriarkal normer och föreställningar.

Jag har med ett halvt öga följt diskussionen angående hurivida Frida Muranius låt "dunka mig" är feministisk eller sexistisk.
Uppdelningen av åsiktsmaskinen kring låten är skrämmande bipolära. Jag tycker att låten är ett fantastiskt exempel på just det jag vill ha sagt.
Självklart förstår jag inläggen om att kvinnan i låten är objektifierad, och att hon och mannen har heteronormativt, patriarkalt sex som främst (även ur kvinnans synvinkel) bygger på hans (fysiska) njutning i första hand ("jag vill att du ska komma om och om och om igen" osv), men att hävda att tjejen i låten blir utnyttjad är fan så fult sagt.
Snacka om att reproducera en föreställning om kvinnlig sexualitet som något mjukt och kärleksfullt medan män bara roffar åt sig.
Jag tror att kvinnan i Frida Muranius låt vet precis vad hon gör och är väldigt mycket med på noterna. Att hon sedan idkar patriarkalt, mansdominerat sex är en annan diskussion, men kulturtanterna som tror att stackars unga flickor med one night stands förnekar sig själva och sin sexualitet borde titta sig själva och sin sexualitet i spegeln en gång till.

Sex som kvinnor njuter av är en feministisk handling. Kvinnor som vågar ta för sig i sängen genomför en liten feministisk revolution. Om det sedan i samma drag reproducerar en trångsynt föreställning om över och underordning och sexualiserar patriarkatet är en annan fråga. Till och med jag kan för en gångs skull se att det inte är så fruktansvärt svart och vitt.
Som diskussionen kring att göra sig "fin" när man ska ut på krogen, att ha kort kjol osv. Det är klart som fan att man gör det pga patriarkala normer, men varför VARFÖR förväntas enskilda individer ställa sig över dessa, varför ska ansvaret för detta hamna på kvinnors axlar?

Jag tror inte att ojämlikt sex kommer leda till att samhället på något vis blir mer jämställt, men jag tror inte heller att sex som kvinnor har för att de förväntas tända på det och njuta av det förbättrar det hela.