under hot och patryckningar...

...satter jag mig vid datorn fast jag inte vill.
Jag tanker inte svara pa hur det kanns att jag snart aker hem, eller att det bara ar nagra dagar kvar har, eller som killen i bokaffaren sa well, enjoy your last hours in Kenya then.
Vada last hours?? Jag ska faktiskt vara har lange till! Jag vill inte aka hem, jag vill inte lamna det har landet som jag kommit att alska sa mycket! Den sista veckan har har verkligen fatt mig att mjukna, fatt mig att fatta vad det ar som ar sa fantastiskt har. Jag vet inte hur jag ska kunna forklara det med ord... Hela Kenya ar sa javla mycket *in your face*. Antagligen ingen mer an jag som nansin kommer forsta vad jag menar, men jag kan forsoka forklara nar jag kommer hem. Just nu gar det inte. Jag maste kunna spexa lite da jag berattar det, se folks miner och fa lite bekraftelse pa att jag ar rolig, vilket jag ar. Nej men seriost. I have to tell you.
Jag kommer att sakna att allt ar sa javla maxat hela tiden. Ute pa min favoritgata i Kibera ligger Hotel Supah Africa. I varldens nast storsta slumomrade. Det ar som att man bara kan valja mellan stor eller extra stor falafel. Det svenskaste tuggummit man kan hitta har ar typ specialmenthgum, extra strong, supahcool. Vilket far mig att kanna mig som fisken i vattnet. Aven om jag stor mig sa ar jag nastan barnsligt fascinerad av killen som spanat in mig 10 minuter pa krogen som sedan hotar med att ta livet av sig om jag inte gifter mig med honom. Kenya med ett ord skulle vara Dramaqueen. Jag kommer sakna det som Lucy beskrev som den bra sidan med att demokrati inte fungerar har. Makten och mojligheterna ligger sa otroligt langt ifran manniskor. Vilket gor att manniskor skapar ett slags anarkistiskt samhalle i botten. Man marker da man ar har hur mycket man faktiskt kan paverka i Sverige, men aven hur mycket storebror ser dig det ar. Har i Kenya bygger det mer pa principen do 2 others what u want them 2 do 2 u.
Well, what about me then?
Jag ar sjuk. Inte alls roligt. Det ar mulet och regnigt hela tiden, vilket far mig att ma annu samre. Jag aker hem snart, vilket jag inte vill. Eller jo, det kanske jag vill. Eller det finns valdigt fa, men tunga anledningar till att jag vill det. Jag saknar er. That's why. Annars skulle jag skaffa mig ett jobb har och aldrig komma tillbaka. Damn you, Nils. Damn you, Lisa. Damn you, Sunni.
Annars ar jag glad over mina nya skor och over att Caleb bara ringer ca 5 ggr om dagen nu.See u soon. kizzez N hugz

Edit: Tydligen hade mina forsok till citat rakat krypteras till nagon konstig htlmkod, vilket jag forsokt ordna upp nu. Kan tanka mig att ni som laste igar undrade hur det egentligen stod till med mig...

fyra kanelbugg och en softa-cola

Min resvaska och jag borjar nu uppna nagon slags jamnvikt. I takt med att den vaxer sa krymper jag. tror inte att det har med varandra att gora, men det ar ganska lustigt, tycker jag. Sitter just nu med Roy pa msn och hon skriver att ingen riktigt vet vad jag gor har. Om jag anda vetat det sjalv...

Det jag gjort de senaste veckorna har jag definitivt inte tid att beskriva just nu. Forsta veckan jobbade jag ju som sagt pa WSF, ca 12 timmar om dygnet, obetalt. Sedan har jag rest runt i 2 veckor for att se mer an denna staden.

Nu ar jag tillbaka har och gar pa diverse moten i Kibera, tre olika projekt som jag ar lite insnurrad i. Annars gor jag val det som man gor hemma, traffar kompisar, festar, snackar skit och saknar. Det jag faktiskt blivit mest forvanad over har ar hur likt det ar hemma. Folk pratar om samma saker, skamtar om samma saker, lyssnar pa samma musik, klar sig (inte riktigt) lika dant.

Den storsta skillnaden ar att allt handlar om pengar har. Bade for de som har pengar och for de som inte har det. Allt prutande och att folk forsoker blasa en hela tiden, alla fattiga manniskor och det helt sjuka lonesystemet har gor att alla pratar om pengar, hela tiden. Det ar sa sjukt trottsamt.

Mina planer tills hemfarden:

Idag ska jag pa marknad, imorgon ska jag hjalpa nagra tjejer att skriva en artikel om vad for sjuka grejer som forsiggar pa svenska skolan har.

Ska pa studiebesok pa WHO och pa en kenyansk organisation som jobbar mot kvinnlig konsstympning.

Ska pa den inoffeciella gayklubben har pa fredag och pa reggaeklubb pa Florida pa sondag.

Pa tisdag ska jag ata pizza med nagra kompisar, pa fredag ska jag pa mote ute i slummen igen.

Har ett till mote inplanerat for att samla information till lite hemsidor som jag har lovat att gora da jag kommer hem, for att fa upp folks ogon for vad som hander har ute i leran och dammet.

Sista dagarna ska jag sola sola sola, for att lura er att det ar jattevarmt i Nairobi.

Ska kopa lite presenter och sa oxa.

Men men. Det var val lite om mitt liv har kanske. Undrar ni mer sa fraga. Har ni inte reggat er SA GOR DET!

Well, snusabstinenta pussar pa er.

alone again with my 50-cent tape

Leeez, kolla in din långa kommentar, jag svarade på den där.

Nairobi och jag. Nu är det bara vi två igen, alla flickorna har rest hem. Eller Nairobi och jag. Det bor väldigt mycket folk här också.

Har varit ute i Kibera hos en grupp kvinnor som kallar sig Vision Sisters, Working Sisters. Deras mål är att kunna köpa mark i Kibera (som ägs av staten sedan 1902) för att bygga upp långsiktiga hushåll för kvinnor som inte vill bo på nåder hos sina män. De vill även bygga upp ett kriscenter. Som det ser ut idag så kan staten riva vilka byggnader de vill i Kibera, vilket de även gör med jämna mellanrum. Det är alltså olönsamt att bygga upp något solidt, då man inte har egen bestämmanderätt över det, och speciellt inte kvinnor. På måndag ska jag träffa Hamza, ordföranden i organisationen för att samla information till en hemsida jag tänkte göra till dem, samt utbyta ideér om vad mer de kan göra för att få resurser till sina visioner.

Man köper jorden i plots, och en plot kostar motsvarande 300 SEK i Kibera. Det är 84 medlemmar (från början var de 106, men dessa 22 har dött i Aids, inte haft råd att betala medlemsavgiften, 10 SEK i månaden eller blivit förbjudna att gå dit av sina män). De välkomnade mig med en massa sånger och en Coca Cola, samt lite Mandazis som jag låtsades att jag tyckte om.

För att vara helt ärlig hade jag i förrgår tänkt att boka om min biljett för att åka hem tidigare. "Man ska sluta då man är på topp" deklarerade jag och somnade. Så tänker jag inte längre. Tror till viss del att det var intrycken i Kibera dagen innan som fått mig att bli helt matt. Det är ju inte direkt varje dag man traskar runt i världens näst största slumområde med lera upp till knäna. Även om man ser ut som att man varit på festival då man kommer hem så är det inte riktigt samma sak.

Anna, om du läser här. Nu har alla stött på "Still walking?" i Uhuru Park. Läste i LP att det är ett klassiskt trick i Uhuru som de kör på mzungos.

Jaha, babes, tänkte kanske kolla lite andra sidor här på nätet som jag inte kollat på nån månad nu, men ska försöka höra av mig snart igen. Kaashing!

Edit: Är det sant att Anna Nichole Smith är död?? Jag satte mig spikrak upp på stranden och vrålskrek "VA!!!??? ÄR ANNA NICHOLE DÖD???" då Anna (inte Nichole) bara nämnde det i förbifarten. Varför har ingen rapporterat denna nyhet till mig? Vad är det mer jag har missat? Är Sverige i krig? Har vi fått en kvinnlig statsminister? Eller en bög statsminister? Ni berättar ju inte de viktiga sakerna för mig ju! Puss

I would go far for you
as far as you wanted me to
but I did not go this far by my self
just to miss you

stoney och chevda, tack!

Den har staden ar inte min fiende langre. Jag skulle ljuga om jag sa att den var min van, men den ar defenitivt inte min fiende. Jag vet inte om ni hort det, men tva amerikaner blev skjutna i huvudet i Nairobi i forrgar, sa UD har gatt ut med en varning att svenska turister i stan bor halla sig inne. Sitter pa ett natcafe i NBO med mina kompisar Anna och Lucy. Pa vaggen en enorm Eminem-plasch som stirrar ned pa mig.

Sista natten i Mombasa var ett helvete. Da jag skulle upp pa mitt rum kom det en vakt som holl fast mig och forsokte kyssa mig. Jag bodde ensam och var svinigt radd, han hade nycklar till alla rum. Da jag vralskrek "LET ME GO, U MOTHAFUKKA" sa borjade han kalla mig for rasist och annat trevligt. Sedan satt jag ensam pa mitt rum och darrade medan vakten traskade omkring utanfor. Da jag horde hur han stannade utanfor min dorr sa vagrade jag vara offer, hoppade smapackad upp ur min sang, tande en cigg och tranade feministiskt sjalvforsvar i min ensamhet. Sedan dodade jag en skitstor kackerlacka och somnade.
Da vi satt och at frukost pa Mombasa Coffehouse sa stod det en tiggarpojke utanfor. Det ar ju inget konstigt med tiggare har, men denna pojken var helt fruktansvart smal, bara ett par trasiga byxor, och sa hog som jag aldrig sett en manniska i hela mitt liv. Han kunde inte oppna ogonen, han ramlade ned pa marken flera ganger och limtradarna hangde fran hans mun och nasa. Da vi kom ut darifran sa gick han fram till mig, grep tag i min arm och sa "Please sister, I beg u, I've got aids and no parents, please, if u dont help me, nobody will." Jag trodde att jag hade vant mig, men jag borjade stortlipa dar mitt pa gatan.

Det smartar i mig att jag ar sa sjukt priviligerad har. Om jag kommer in i en stor, skitig t-shirt, mina nuvarande dreadlocks och en cigg i mungipan pa ett internetcafe sa ber personalen den kostymkladda herren som sitter och arbetar att resa sig och byta dator for att jag ska fa den med bast hastighet. Det kostar 1 ksh i minuten for alla, sa det ar inte for att jag kommer betala mer. Det ar inte matriarkat i Kenya. Ni kan ju gissa varfor sjalva. Det ar sjukt det har. Det gor sa forfarligt ont att se hur manniskor, inte som i Indien ar intresserade av en och av ens pengar, utan hur folk underkastar sig har.

Well, idag akte den forsta truppen flickor hem harifran, pa fredag ar det bara jag kvar... Det ar sa otroligt forvirrande, for snacket hemma gar bara "nu ar jag snart hemma, om 3 dagar far jag knulla och duscha i varmvatten, om 3 dagar ater jag grovt brod och kollar pa L-word, wihoo!" Jag blir forvirrad av detta, jag har ju fan nastan halva tiden kvar. Men men, om ett par dar e de borta, och jag kan sluta rakna ned till ett slut jag inte ar delaktig i.
Nu borjar Lucy sucka och kasta pengar omkring sig har inne, hon tycker att jag ar trakig och vill gora nagot annat. Hon ar NBO's framsta flataktivist, by the way.

For er som inte har mitt nr: +254728913909 and fo u in Kenya who does'nt got my number, it's 0728913909. And don't send me this free "please call me, thank u"-messages, I w'nt, and STOP FLUSH ME, i w'nt call u back.

For er som forvantar er presenter harifran, vad forvantar ni er? och kom nu inte och sag att ni inte gor det!

Sist men inte minst vill jag be om ursakt till kansliga lasare om det finns nagra, men da alla som kommenterar ar folk som hort mig saga fitta och knulla atskilliga ggr sa tanker jag inte censurera for er som KANSKE laser men inte kommenterar (bitter? ja!)

Puss pa er snuttisar, och nej, jag ar inte gravid for er som fragat ang morgonillamaendet.

Och sa var jag har igen...

Hej pa er, finingar. Nu har jag gjort stan for idag, sa jag tankte unna mig att sitta har inne pa Blue Room Cafe i airconditionen och redovisa lite mer an "jag mar bra!"

Da jag traskade gatan i Mombasa fram nu sa kande jag mig bara sa totalt nojd med livet. det ar klart att det ar skit har ocksa, men just da infann sig en sa javla nojd kansla. Har bor vi pa ett guesthouse som tyvarr ligger bredvid den lokala strippklubben i Mombasa, vilket gor att de kringliggande rummen har en tendens att agera bordell pa natterna, speciellt nu da det ar helg. Kanns lite halvotryggt att ga hem dar oxa, med alla erbjudanden om att fa betalt for att visa sin vita f***a. Hur ar Kenya da?

Jag gillar:
Jag ALSKAR frihetsidealet har, foraktet for auktoriteter som sitter i kenyanernas ryggrad som lydnaden sitter i svenskarnas. Alla hatar polisen och gator och byggnader ar dopta efter frihetskampar (jmf med Sverige dar det narmaste vi kan komma ar typ Hjalmar Brantningsplatsen pa Hisingen). Nyerere stadium, Hailie Selassie road (som jag faktiskt sitter pa just nu) och det fetaste: solnedgangen over Nairobi da vi satt pa en reggaekonsert med 30 000 besokare mitt i Uhuru Park - Frihetsparken, Nairobis storsta park. Folk pa Lamu kunde de flesta alla Bob Marleytexter battre an vad jag kan tvaans multiplikationstabell. De var inte radda att anvanda det som sina egna ord heller. "Like I told U Andrea, war in the east, war in the west, everywere it's a war." Nastan all graffiti ar politisk (graffiti ar en politisk handling aven i Sverige, men har ar aven budskapen politiska). Alla foraktar rika manniskor har. Jag stormtrivs!
Musiken - bade den kenyanska moderna bongomusiken (typ som reggaeton fast pa kiswahili), och musikkulturen - reggae och 90-talsdisko. Ni som kanner mig kan ju tanka er att det ar rena rama himlen!
Fargerna - till skillnad fran indien ar allt vackert utan att vara maxat. Det star liksom varldens snyggaste konstfoto i varje horn.
Kiswahili - varldens vackraste sprak. Ar det inte haftigt att de mest anvandbara fraserna i ett av varldens fattigaste lander ar pole pole - sakta sakta (allt ar valdigt pole pole har), hakuna matata - inga problem, mzuri - bra, asante - tack och sawa - okej? Om man paborjar ett samtal har sa fragar man alltid habari eller sasa - hur mar du, innan man fragar vad nagon heter eller nat sant. Ett sprak dar det fulaste man kan kalla nagon ar mataku yaku - rumpa nagonting och dar Mongo betyder Gud. Det basta ar tjeng, blandningen mellan swahili och engelska som pratas av manga ungdomar har. Dar heter rondell keep-i-lefti och dar man ropar hebebbehebebbe efter snygga galz (talking to me, jao?)
Manniskor ar sa otroligt hjalpsamma har, om de inte har svaret pa ens fraga sa fragar de nagon annan, manniskor foljer en hem till dorren och forsakrar sig konstant om att "U r fine?"
Proportionerna - helt sjuka. Hus som ar 1,5 meter breda, lamm med langa hundsvansar och haromdagen hittade jag en snacka som var 2 dm lang.
Cigarettpriserna...
Olen - Pilsner och Tusker ar godare an nagon ol jag nagansin smakat i Sverige, jag svar.

Jag ogillar: allt det som jag ogillar hemma, som ar ratt maxat har, sexism och klass-skillnader. Det sjukaste ar att vilken klass man har har beror pa vilken farg man har... Sexismen ar helt maxad pa det viset att man bara ser man overallt. om man ser en kvinna sa kan man ju dromma om att fa prata med henne, speciellt har ut mot kusten, det var lattare i Nairobi.
Maten - bla bla bla. Min enda proteinkalla ar bruna bonor. Jag vill hem till min tofu (jag erkanner, jag har totalt bangat kottet, jag klarar det inte. Men det ar kanske bra, det gar Rift Valley Fever-epedimi langs hela kusten. Pa Lamu var det foresten kolera-epedimi.
Det varsta, rent personligen, ar att jag inte far umgas med kvinnor (forutom de svenska) och att jag aldrig far gora nagonting sjalv, alla ska bara, hamta, visa, kopa, tvatta, laga mat, oppna burkar, allt allt allt. Jag blir galen, sa haromdagen snodde jag en stor kniv av en kompis pa Lamu och oppnade allas kokosnotter. Pojkarna bara gapade, haha.
Jag hatar att vara vit i Kenya, "Eeeeeeeyyy, mzungo!"
Jag saknar svenskt snus, den kenyanska motsvarigheten ogoro ar inte sa mycket att hanga i granen, men galet billig.
Varmen dodar mig ibland och ibland alskar jag den.

Nu ska jag ga till frisoren och sedan ska vi pa kinarestaurang. Ikvall kanske jag och min kompis Babadi ska ut och svanga vara lurviga.

(Min present till Nils: Ladda hem Tears from falling med Jr. Kelly)

Puss pa era nosar alla.

Sawa? Sawa! Hakuna matata!

Well, I'm back. Pole att jag inte skrivit pa ett jaklans tag. Natet och strommen har varit nere nastan hela tiden pa Lamu. Gjorde ett tappert forsok att nata pa on, men da jag vantat 40 min pa att oppna sidan sa stod det page not found (overdriver inte, fick betala fett med pengar for det javla kalaset oxa). Jag skrek i en halvtimma. Tiden pa Lamu har varit lugn, lugnare an vad en prestationsmanniska som jag egentligen klarar av. Vi har festat, badat, solat, spelat spel och akt massa bat. Mina sambos har hanglat en massa oxa... Tre dagar hangde vi pa on Kiwaijo, sov pa stranden och samlade snackor. En kvall gick vi upp for att titta pa solnedgangen, och fran Kiwaijos hogsta berg sag man Somalia, det var ratt mnara. De amerikanska stridsflygplanen susar konstant i luften over Kenya, speciellt Lamu. Massa militarer overallt som letar efter terrorister. Ar nu tillbaka i Mombasa, som vi lamnar igen pa Sondag kvall for att aka till Nairobi. Sedan aker mina flickor hem, en efter en under den foljande veckan, det blir inget Zanz med dem eller liknande alltsa. Jag ska jobba en del i Kibera, framst pa en kvinnojour som bad mig komma dit och dela systerskapsideer.

Lagesrapport om hur jag mar for oroliga mammor: Har inte varit sjuk, men mar liute halvkass ibland, speciellt pa morgnarna. Illamaende och sadant. Jattebrun. 3 slangar av kraftig hemlangtan, annars ratt lungt pa den fronten. saknar inte sverige alls, men saknar manniskor, vill halla dem nara och pussa dem i pannan. hora deras roster. haromdagen trodde jag att jag skulle do i blodforgiftning, men med lite egenhandig kirurgi och Rom sa fixade det sig tillslut. Varit mest pisst pa de jag rest med, madde skitdaligt over det ett tag, sa jag stack utan dem till Lamu, men da de kom dit sa loste sig allt, sa nu kanns det bra igen. Nu stanger internetkafeet jag sitter pa, har sjalvklart en massa mer att skriva, men det far bli i Nairobbery i sa fall. Var glada for varmvattenduschar, toapapper, svenska polisen och svensk mat. Polisen har ar helt sjuk. Igar grep de varan kompis pa Kitingitini (en annan o) for att han hade Rizzlapapper. Men nu maste jag sluta. Jag alskar er och onskar er allt gott. Jag ska lara mig Kiswahili en dag, det ar varldens vackraste sprak. Hej hej.