Och sa var jag har igen...

Hej pa er, finingar. Nu har jag gjort stan for idag, sa jag tankte unna mig att sitta har inne pa Blue Room Cafe i airconditionen och redovisa lite mer an "jag mar bra!"

Da jag traskade gatan i Mombasa fram nu sa kande jag mig bara sa totalt nojd med livet. det ar klart att det ar skit har ocksa, men just da infann sig en sa javla nojd kansla. Har bor vi pa ett guesthouse som tyvarr ligger bredvid den lokala strippklubben i Mombasa, vilket gor att de kringliggande rummen har en tendens att agera bordell pa natterna, speciellt nu da det ar helg. Kanns lite halvotryggt att ga hem dar oxa, med alla erbjudanden om att fa betalt for att visa sin vita f***a. Hur ar Kenya da?

Jag gillar:
Jag ALSKAR frihetsidealet har, foraktet for auktoriteter som sitter i kenyanernas ryggrad som lydnaden sitter i svenskarnas. Alla hatar polisen och gator och byggnader ar dopta efter frihetskampar (jmf med Sverige dar det narmaste vi kan komma ar typ Hjalmar Brantningsplatsen pa Hisingen). Nyerere stadium, Hailie Selassie road (som jag faktiskt sitter pa just nu) och det fetaste: solnedgangen over Nairobi da vi satt pa en reggaekonsert med 30 000 besokare mitt i Uhuru Park - Frihetsparken, Nairobis storsta park. Folk pa Lamu kunde de flesta alla Bob Marleytexter battre an vad jag kan tvaans multiplikationstabell. De var inte radda att anvanda det som sina egna ord heller. "Like I told U Andrea, war in the east, war in the west, everywere it's a war." Nastan all graffiti ar politisk (graffiti ar en politisk handling aven i Sverige, men har ar aven budskapen politiska). Alla foraktar rika manniskor har. Jag stormtrivs!
Musiken - bade den kenyanska moderna bongomusiken (typ som reggaeton fast pa kiswahili), och musikkulturen - reggae och 90-talsdisko. Ni som kanner mig kan ju tanka er att det ar rena rama himlen!
Fargerna - till skillnad fran indien ar allt vackert utan att vara maxat. Det star liksom varldens snyggaste konstfoto i varje horn.
Kiswahili - varldens vackraste sprak. Ar det inte haftigt att de mest anvandbara fraserna i ett av varldens fattigaste lander ar pole pole - sakta sakta (allt ar valdigt pole pole har), hakuna matata - inga problem, mzuri - bra, asante - tack och sawa - okej? Om man paborjar ett samtal har sa fragar man alltid habari eller sasa - hur mar du, innan man fragar vad nagon heter eller nat sant. Ett sprak dar det fulaste man kan kalla nagon ar mataku yaku - rumpa nagonting och dar Mongo betyder Gud. Det basta ar tjeng, blandningen mellan swahili och engelska som pratas av manga ungdomar har. Dar heter rondell keep-i-lefti och dar man ropar hebebbehebebbe efter snygga galz (talking to me, jao?)
Manniskor ar sa otroligt hjalpsamma har, om de inte har svaret pa ens fraga sa fragar de nagon annan, manniskor foljer en hem till dorren och forsakrar sig konstant om att "U r fine?"
Proportionerna - helt sjuka. Hus som ar 1,5 meter breda, lamm med langa hundsvansar och haromdagen hittade jag en snacka som var 2 dm lang.
Cigarettpriserna...
Olen - Pilsner och Tusker ar godare an nagon ol jag nagansin smakat i Sverige, jag svar.

Jag ogillar: allt det som jag ogillar hemma, som ar ratt maxat har, sexism och klass-skillnader. Det sjukaste ar att vilken klass man har har beror pa vilken farg man har... Sexismen ar helt maxad pa det viset att man bara ser man overallt. om man ser en kvinna sa kan man ju dromma om att fa prata med henne, speciellt har ut mot kusten, det var lattare i Nairobi.
Maten - bla bla bla. Min enda proteinkalla ar bruna bonor. Jag vill hem till min tofu (jag erkanner, jag har totalt bangat kottet, jag klarar det inte. Men det ar kanske bra, det gar Rift Valley Fever-epedimi langs hela kusten. Pa Lamu var det foresten kolera-epedimi.
Det varsta, rent personligen, ar att jag inte far umgas med kvinnor (forutom de svenska) och att jag aldrig far gora nagonting sjalv, alla ska bara, hamta, visa, kopa, tvatta, laga mat, oppna burkar, allt allt allt. Jag blir galen, sa haromdagen snodde jag en stor kniv av en kompis pa Lamu och oppnade allas kokosnotter. Pojkarna bara gapade, haha.
Jag hatar att vara vit i Kenya, "Eeeeeeeyyy, mzungo!"
Jag saknar svenskt snus, den kenyanska motsvarigheten ogoro ar inte sa mycket att hanga i granen, men galet billig.
Varmen dodar mig ibland och ibland alskar jag den.

Nu ska jag ga till frisoren och sedan ska vi pa kinarestaurang. Ikvall kanske jag och min kompis Babadi ska ut och svanga vara lurviga.

(Min present till Nils: Ladda hem Tears from falling med Jr. Kelly)

Puss pa era nosar alla.