17/1
Landvetter kl. 06.30 (svensk tid)
Varit vaken i 20 timmar nu. Vet knappt vad jag heter eller var jag ska. Hatar alla hånglande par som checkar in tillsammans, inte för att kärlek och monogama förhållanden är en vidrig social instutition som automatiskt sätter kvinnor i en underlägsen position, utan för att jag avundas dem.
Göteborg -> Bryssel kl. 08.17 (svensk tid)
22 timmar utan sömn. Med mig till Bryssel har jag, förutom det vidrigaste av de hånglande paren, två partybögar och halva EU-parlamentet. Det kryllar av män i likadana slipsar, vigselringar, guldklockor och skor. En av dem har tagit min plats. Samtalsämnen (av EU-männen) som jag hittills registrerat; aktier, Fård, Köln, "frugan och ungarna", fula nittiotalskök, mera Köln samt Sean Paul (jo, det är sant).
Med oss på planet har vi även en liten, belgisk flygvärd(inna?). Han ser ut som en bumbibjörn eller något man toppar en tårta med. (Vad är mäns motsvarighet till att "se ut som en maräng"? En sån är han i alla fall).
Bryssel -> Nairobi 12.06 (svensk tid)
1 dygn och 2 timmar (26 timmar) utan sömn. Självspolande toaletter på Bryssels flygplats. I väntan på incheck, sitter bredvid en man som självklart ska prata med mig. Han är ugandier, bor i Danmark. Jag är trött, orkar inte lyssna. Han säger att Nairobi är en vidrig stad, att alla är tjuvar. Han skrattar och skakar på huvudet då jag säger att jag ska stanna i två månader.
Vi får gå på, jag smiter från Titus, min ugandiske vän och jag sitter nu på planet. Folket på planet skiljer sig otroligt mycket från EU-nissarna. Några flum, ett fåtal svarta, finnar, svennar, norrmän och dessa jävla (obs, nu kommer det ett stycke som är fördomsfullt och smått rasistiskt) amerikaner. Sitter bredvid en nu som frågade vad jag pratar för språk. Swedish. Hon frågar igen. Och igen. Inte förrens jag bokstaverar förstår hon. Säger "I tought you speaked your mothertounge". Hennes dotter frågade nyss "Surname, is that your first or last name?" De kan ju inte ens sitt eget språk. Just nu sitter en norsk kvinna och en amerikansk man och diskuterar USA:s agerande i Irak. En diskussion som jag skulle ångrat att jag gav mig in på, om jag var någon utav dem.
Två jobbiga saker jag kommit på om mig själv redan;
Landvetter kl. 06.30 (svensk tid)
Varit vaken i 20 timmar nu. Vet knappt vad jag heter eller var jag ska. Hatar alla hånglande par som checkar in tillsammans, inte för att kärlek och monogama förhållanden är en vidrig social instutition som automatiskt sätter kvinnor i en underlägsen position, utan för att jag avundas dem.
Göteborg -> Bryssel kl. 08.17 (svensk tid)
22 timmar utan sömn. Med mig till Bryssel har jag, förutom det vidrigaste av de hånglande paren, två partybögar och halva EU-parlamentet. Det kryllar av män i likadana slipsar, vigselringar, guldklockor och skor. En av dem har tagit min plats. Samtalsämnen (av EU-männen) som jag hittills registrerat; aktier, Fård, Köln, "frugan och ungarna", fula nittiotalskök, mera Köln samt Sean Paul (jo, det är sant).
Med oss på planet har vi även en liten, belgisk flygvärd(inna?). Han ser ut som en bumbibjörn eller något man toppar en tårta med. (Vad är mäns motsvarighet till att "se ut som en maräng"? En sån är han i alla fall).
Bryssel -> Nairobi 12.06 (svensk tid)
1 dygn och 2 timmar (26 timmar) utan sömn. Självspolande toaletter på Bryssels flygplats. I väntan på incheck, sitter bredvid en man som självklart ska prata med mig. Han är ugandier, bor i Danmark. Jag är trött, orkar inte lyssna. Han säger att Nairobi är en vidrig stad, att alla är tjuvar. Han skrattar och skakar på huvudet då jag säger att jag ska stanna i två månader.
Vi får gå på, jag smiter från Titus, min ugandiske vän och jag sitter nu på planet. Folket på planet skiljer sig otroligt mycket från EU-nissarna. Några flum, ett fåtal svarta, finnar, svennar, norrmän och dessa jävla (obs, nu kommer det ett stycke som är fördomsfullt och smått rasistiskt) amerikaner. Sitter bredvid en nu som frågade vad jag pratar för språk. Swedish. Hon frågar igen. Och igen. Inte förrens jag bokstaverar förstår hon. Säger "I tought you speaked your mothertounge". Hennes dotter frågade nyss "Surname, is that your first or last name?" De kan ju inte ens sitt eget språk. Just nu sitter en norsk kvinna och en amerikansk man och diskuterar USA:s agerande i Irak. En diskussion som jag skulle ångrat att jag gav mig in på, om jag var någon utav dem.
Två jobbiga saker jag kommit på om mig själv redan;
- Jag är precis som dem. När de bredvid mig fyllde i pappret ang vad man ska göra i Kenya så skrev de"tourism". Tittade hånfullt på dem. Men vem fan är jag då? En vit pionjär som kommer för att titta på skådespelet samt försöka ressigiera det lite.
- Jantelagen. Okej, det kanske är förlegat eller bara jag som är förmycket svensk kvinna. Jag har inte vågat be om något under hela resan, annat än vatten (allt är gratis). Jag vill inte roffa åt mig, inte vara till besvär. Så nu gjorde jag en liten sociokulturell revolution och beställde in en flarra vin. I och för sig mest som en ursäkt för att kunna somna.
Ps. Amerikanskans dotter och hennes nyvunna vän (en invalid, medelålders engelsman som på allvar sagt "God save the Queen" 2 ggr) borde dö. De stör mig.
16.18 (svensk tid)
Fortfarande på planet. Vinet hade önskad effekt och jag slumrade in litegranna... För någon halvtimma sedan inträffade något fantastiskt. Medans jag sov i godan ro så körde en av de godluktande flygplansherrarna förbi med en vagn med nyöppnade vattenflaskor. Precis vid min plats hade någon placerat ut ett farthinder för den lille mannen, varpå han trycker till vagnen allt vad han orkar för att den skall komma över. Alla de fulla flaskorna välter och klunkar ut sitt innehåll över mitt huvud, freestyle, jeans, väska etc. Jag vaknar och tittar oförstående på den lille generade mannen som ber om ursäkt på alla språk han behärskar (c:a 10). Det fantastiska är att det inte är slut här. Han gör nämligen samma manöver en gång till, varpå jag blir fullkomligt pi**evåt. Den lille mannen ser ut som att han vill dö, jag lugnar honom (är ju svensk, ni vet, ingen fara) och som kompensation får jag... ett glas vatten!
Känns dock helt otroligt att jag kan reflektera över detta, då vi just nu faktiskt flyger över Darfur.
Amerikaner, Vargamor, där kan vi snacka om det sociala arvets självförtroende.
18/1
11.13 (kenyansk tid = svensk tid + 2 timmar)
Sooo, this is Africa?
Det första som slog mig när jag kom av planet var att det var varmt. Sedan att folk pratade Swahili. Visumkön var ofantligt lång, framför mig stod två hånglande, sextioåriga, lesbiska, danska damer, varav den ena fes konstant (i kombo med värmen, omg!).
Fick visumet. Hämtade väskan. Orkade inte reflektera över taxiförfrågringarna. Emma och Arnold, går till bilen, åker. Ser Kenya, Nairobi, flyga förbi, det är så jävla varmt, det är så jävla vackert, jag känner mig säker och trygg.
Dricker vatten ur en dunk, lånar öronproppar, SMS till mamma, 4.50 SEK kostar det, kan inte svara Babyboy. Går och lägger mig efter 1 ½ dygn med två timmars sömn. Kan såklart inte somna, jag är ju här, jag lever, för i helvete. Somnar tillslut, vaknar 04.37, ligger vaken c:a 2 timmar. Öronpropparna skaver i mina små öron, det är varmt, men mest snurrar det. Nu är jag här, vad hade jag tänkt? Var ska jag bo, göra, och mest av allt; vågar jag?
Vaknar 10.30 (c:a), tomt i lgnhten. Äter en banan och dricker dunkvatten. Tar en cigg i "hallen". Män utanför knuffar igång en kostymherres Mersha. En av dem får syn på mig. Han säger något. Alla får syn på mig, släcker ciggen och går in. Tobias kommer förbi. Springer iväg igen. Tar en snus, skriver och begrundar. Måste få tag på Pierre Gorge, annars lär det inte bli nåt WSF.
Världen är min, och jag är dens.
21.15 Emma's place
Sitter och väntar på att broccolin ska bli klar. Idag har vi mest åkt runt, hängt på en bilmeck. Pratat med Pierre George, skall möta honom på Kasarani Stadium, floor 2, Gate 1 imorgon (idag i skrivande stund). Trött hungrig, huvudvärk, tecken på en intensiv dag (eller på en dag med förlita vatten).
Nervös inför att lämna lgnhten ensam imorgon, utan bil. Hittar jag mötet så känns det lugnt. Det är en fast punkt, trots att jag aldrig varit där och inte träffat någon där. Snuset kommer ta slut (snart), saknar min Babyboy så jävla mycket mer än jag borde efter 2 dagar. Ikväll ska jag lyxa i min ensamhet, äta go mat, läsa norsk homoerotik, använda mina nya duschgrejer och röka massa svenska cigg, mmm... Idag åt jag kyckling med korianderfriterad potatis, kyckling är läskigt, kött är läskigt. Men men.
22.52 Läggdags
Då jag och Arnold satt och pratade idag så sa jag att jag inte ätit kött på 10 år, inte mjölk eller ägg på 6 år. Han frågade inte varför, om det var jobbigt eller vad man åt då. Han frågade "What was your plan?". Garvade förundrad och svarade "I never can give you a answer as good as that question."
19/1
10.04
Allt luktar så gott här. I Indien luktade allt äckligt, hela tiden, människorna, maten, husen, rökelserna, allt. Här luktar allt så himla gott, till och med avgaserna. Getbajset och oljan som läckt ut på parkeringsplatserna. Och min hudkräm. Igår kväll konstaterade jag att om jag inte skulle haft min Babyboy, då skulöle jag fan blivit ihop med mig själv, för att jag luktar så gott. Matoset är underbart.
Det känns hemskt att vara en mzungo (viting) på många sätt. Jag klagar inte, jag borde vara glad för att jag är priviligerad. Alexina och Sylvia är här., "hushållerskorna". Jag håller med Emma om att det är bättre att de har ett jobb (med bra anställningsvillkor, som här) än att de tigger, svälter osv. Men det känns sjukt att lämna sin disk, åt NÅGONANNAN.
Nu röker byggjobbarna bredvid hasch, tom det luktar bättre än i Sverige. Vill inte ta med VISA-kortet in till stan, hoppas att mina 6 000 KSh räcker. Längtar inte hem, absolut inte, men skulle vara skönt om min Babyboy var här. Miss him. Ikväll ska jag sova hos Arnold, tror jag. Borde nog blogga snart, få slut på alla tjatSMS ;)
11.45
Hej på er. Nu sitter jag här på svenska skolan och skriver (från dagboken). Hoppas ni har det bra. Här är det skitvarmt idag, kanske ska gå ner och lägga mig vid poolen här vid svenska skolan, innan jag drar in till stan. Känns skitskräckigt att bara ge mig in i smeten, inte riktigt veta var jag ska, inte känna någon. Men men, det ordnar sig. Har nu ett mobilnummer, men minns det inte. Det kostar 10 KSh att messa Sverige, c:a 1 SEK. Det är billigt att messa mig också, gör det, jag blir skitglad! Ni får även JÄTTEGÄRNA kommentera här, då blir det roligare för mig att skriva också. Jag vet att man måste regga sig först, men gör det! Nej, nu kanske man skulle äta lite lunch i bamba, pallar inte mer kött bara. Mjölk är lugnt, men åt en liten smula kyckling igår, trodde jag skulle spy. Ta hand om varandra, och var glada över att ni lever, det är det många som inte gör (öööhhh? smart?). Puss på er alla, jag saknar vissa av er (You know who u are). Puss puss puss. Hej hej (klänger mig kvar för jag har separationsångest...)
16.18 (svensk tid)
Fortfarande på planet. Vinet hade önskad effekt och jag slumrade in litegranna... För någon halvtimma sedan inträffade något fantastiskt. Medans jag sov i godan ro så körde en av de godluktande flygplansherrarna förbi med en vagn med nyöppnade vattenflaskor. Precis vid min plats hade någon placerat ut ett farthinder för den lille mannen, varpå han trycker till vagnen allt vad han orkar för att den skall komma över. Alla de fulla flaskorna välter och klunkar ut sitt innehåll över mitt huvud, freestyle, jeans, väska etc. Jag vaknar och tittar oförstående på den lille generade mannen som ber om ursäkt på alla språk han behärskar (c:a 10). Det fantastiska är att det inte är slut här. Han gör nämligen samma manöver en gång till, varpå jag blir fullkomligt pi**evåt. Den lille mannen ser ut som att han vill dö, jag lugnar honom (är ju svensk, ni vet, ingen fara) och som kompensation får jag... ett glas vatten!
Känns dock helt otroligt att jag kan reflektera över detta, då vi just nu faktiskt flyger över Darfur.
Amerikaner, Vargamor, där kan vi snacka om det sociala arvets självförtroende.
18/1
11.13 (kenyansk tid = svensk tid + 2 timmar)
Sooo, this is Africa?
Det första som slog mig när jag kom av planet var att det var varmt. Sedan att folk pratade Swahili. Visumkön var ofantligt lång, framför mig stod två hånglande, sextioåriga, lesbiska, danska damer, varav den ena fes konstant (i kombo med värmen, omg!).
Fick visumet. Hämtade väskan. Orkade inte reflektera över taxiförfrågringarna. Emma och Arnold, går till bilen, åker. Ser Kenya, Nairobi, flyga förbi, det är så jävla varmt, det är så jävla vackert, jag känner mig säker och trygg.
Dricker vatten ur en dunk, lånar öronproppar, SMS till mamma, 4.50 SEK kostar det, kan inte svara Babyboy. Går och lägger mig efter 1 ½ dygn med två timmars sömn. Kan såklart inte somna, jag är ju här, jag lever, för i helvete. Somnar tillslut, vaknar 04.37, ligger vaken c:a 2 timmar. Öronpropparna skaver i mina små öron, det är varmt, men mest snurrar det. Nu är jag här, vad hade jag tänkt? Var ska jag bo, göra, och mest av allt; vågar jag?
Vaknar 10.30 (c:a), tomt i lgnhten. Äter en banan och dricker dunkvatten. Tar en cigg i "hallen". Män utanför knuffar igång en kostymherres Mersha. En av dem får syn på mig. Han säger något. Alla får syn på mig, släcker ciggen och går in. Tobias kommer förbi. Springer iväg igen. Tar en snus, skriver och begrundar. Måste få tag på Pierre Gorge, annars lär det inte bli nåt WSF.
Världen är min, och jag är dens.
21.15 Emma's place
Sitter och väntar på att broccolin ska bli klar. Idag har vi mest åkt runt, hängt på en bilmeck. Pratat med Pierre George, skall möta honom på Kasarani Stadium, floor 2, Gate 1 imorgon (idag i skrivande stund). Trött hungrig, huvudvärk, tecken på en intensiv dag (eller på en dag med förlita vatten).
Nervös inför att lämna lgnhten ensam imorgon, utan bil. Hittar jag mötet så känns det lugnt. Det är en fast punkt, trots att jag aldrig varit där och inte träffat någon där. Snuset kommer ta slut (snart), saknar min Babyboy så jävla mycket mer än jag borde efter 2 dagar. Ikväll ska jag lyxa i min ensamhet, äta go mat, läsa norsk homoerotik, använda mina nya duschgrejer och röka massa svenska cigg, mmm... Idag åt jag kyckling med korianderfriterad potatis, kyckling är läskigt, kött är läskigt. Men men.
22.52 Läggdags
Då jag och Arnold satt och pratade idag så sa jag att jag inte ätit kött på 10 år, inte mjölk eller ägg på 6 år. Han frågade inte varför, om det var jobbigt eller vad man åt då. Han frågade "What was your plan?". Garvade förundrad och svarade "I never can give you a answer as good as that question."
19/1
10.04
Allt luktar så gott här. I Indien luktade allt äckligt, hela tiden, människorna, maten, husen, rökelserna, allt. Här luktar allt så himla gott, till och med avgaserna. Getbajset och oljan som läckt ut på parkeringsplatserna. Och min hudkräm. Igår kväll konstaterade jag att om jag inte skulle haft min Babyboy, då skulöle jag fan blivit ihop med mig själv, för att jag luktar så gott. Matoset är underbart.
Det känns hemskt att vara en mzungo (viting) på många sätt. Jag klagar inte, jag borde vara glad för att jag är priviligerad. Alexina och Sylvia är här., "hushållerskorna". Jag håller med Emma om att det är bättre att de har ett jobb (med bra anställningsvillkor, som här) än att de tigger, svälter osv. Men det känns sjukt att lämna sin disk, åt NÅGONANNAN.
Nu röker byggjobbarna bredvid hasch, tom det luktar bättre än i Sverige. Vill inte ta med VISA-kortet in till stan, hoppas att mina 6 000 KSh räcker. Längtar inte hem, absolut inte, men skulle vara skönt om min Babyboy var här. Miss him. Ikväll ska jag sova hos Arnold, tror jag. Borde nog blogga snart, få slut på alla tjatSMS ;)
11.45
Hej på er. Nu sitter jag här på svenska skolan och skriver (från dagboken). Hoppas ni har det bra. Här är det skitvarmt idag, kanske ska gå ner och lägga mig vid poolen här vid svenska skolan, innan jag drar in till stan. Känns skitskräckigt att bara ge mig in i smeten, inte riktigt veta var jag ska, inte känna någon. Men men, det ordnar sig. Har nu ett mobilnummer, men minns det inte. Det kostar 10 KSh att messa Sverige, c:a 1 SEK. Det är billigt att messa mig också, gör det, jag blir skitglad! Ni får även JÄTTEGÄRNA kommentera här, då blir det roligare för mig att skriva också. Jag vet att man måste regga sig först, men gör det! Nej, nu kanske man skulle äta lite lunch i bamba, pallar inte mer kött bara. Mjölk är lugnt, men åt en liten smula kyckling igår, trodde jag skulle spy. Ta hand om varandra, och var glada över att ni lever, det är det många som inte gör (öööhhh? smart?). Puss på er alla, jag saknar vissa av er (You know who u are). Puss puss puss. Hej hej (klänger mig kvar för jag har separationsångest...)
2 comments:
Åh va glad jeg er for at du har det bra. Jeg har har tenkt mye på deg. Du skal veta at du gjorde at jeg oppførte meg som en 14årig idiottjei på festen på tirsdag. Etter at jeg hadde sendt deg siste sms, bare gråt jeg lenge lenge lenge (jeg husker naturlig nok ikke hvor lenge siden jeg var så himla full). Jeg hadde fullstendig angst over å forlate alle bra mennesker, og ikke minst deg. Veldig pinsamt om jeg må få si det selv. Jeg er kanskje den eneste som er glad den festen var siste dagen, og ikke første veckan.
Bra nyheter fra meg : jeg skal kanskje få være med i en gruppe i røde kors i norge som heter "når katastrofen rammer(skjer)" og det gleder jeg meg veldig til :D Hun ringte meg, og sa at hun trodde jeg var en sånn kandidat de ville ha! Yey, jeg kan kanskje noen ting?
Kos deg masse masse. Og legg gjerne ut en link til WSF. Finner ikke den!
Krams!
Hej älskling. Du skriver så fint. Tänkte inte skriva så mycket här utan tar hellre kommunikationen direkt med dig via sms, brev el telefon.
Saknar dig.
Post a Comment