Saturday, October 24, 2009

Back in Bangkok

Igar kvall kom vi tillbaka till Bangkok. Sedan senaste inlagget har vi varit i Phnom Penh och Siem Reap (dar Angkor Wat ar). For tillfallet sa ligger Nils och kraks pa hotellrummet sa jag far gora stan sjalv.

I Phnom Penh agnade vi storsta delen av tiden at Kambodjas moderna historia. Jag hade ont i kroppen och hjartat och grat halva tiden. Vad det folket har varit med om. En tredjedel av populationen utrotades. Det ar helt vansinnigt sjukt.
I Phnom Penh traffade vi aven Frida och Olle, mammas kompis barn. De var kalasfina manniskor och vi kom inte hem forrens kl halv fem pa morgonen. Nar vi satte oss pa bussen kl halv atta madde vi inte sa bra.. Jag kraktes hela vagen till Siem Reap..

I Siem Reap gjorde vi inte sa mycket mer an att titta pa tempel. Angkor Wat i soluppgangen var det tveklost ballaste, men aven Preah Khan var ordentligt haftigt. Utover soluppgangen som var kanonfin sa vrakte regnet ned over Kambodja. Har i Bangkok ar vadret mycket finare an det var innan vi akte.

Nar (om) Nils blir frisk sa ska vi shoppa har i Bangkok innan Nils aker hem pa onsdag. Vad jag ska gora sedan har jag inte bestamt men det blir till att kolla upp.
Mina pengar ar slut pa telefonen sa jag kan inte svara, men blir lika glad for sms och mail for det.

Det dar med att sluta med nikotin... det ar forjavligt... jag holl upp i 5 dagar, sedan drack vi ol med snusande svensk. Jag akte dit. Nu har det gatt 5 dagar igen. Jag ar grym!!

Jaja, nu ska jag ge mig ut i smeten igen for att lista ut var jag ska ta vagen sedan. Tanker pa er alla fina dar hemma.

Puss/ Andrea

Wednesday, October 14, 2009

Ho Chi Minh City

Igar kom vi hit till HCMC efter nagra dagar i solen pa stranden. Jag ar helt sonderbrand och kan inte sova pga detta. Dessutom skrapade jag upp halva kroppen mot havsbottnen i en stor vag. Igar fick jag nasblod utan att jag markte det och forstorde darmed 2 orgott, 2 kuddar, ett underlakan, ett tacke och en resarbotten. Detta kostade mig 450 000 VND (sjalva hostelrummet kostade 200 000 VND). Utover detta har jag fatt reda pa att min pappas cancer inte gar att gora nagot at vilket i sin tur gjorde att jag for forsta gangen kande att jag borde sluta med nikotin, vilket jag nu gjort sedan ett dygn tillbaka. Detta ar helt vidrigt. Jag kanner mig for tillfallet lite ostabil pa flera satt.

Men men, HCMC ar en helt sjukt stor stad (ca 8 miljoner manniskor). Jag ar sugen pa att ga till krigsmuseet och "reunification palace" idag men jag far vanta och se vad Nils vill hitta pa. Utover detta ska vi kopa bussbiljetter till Phnom Penh i Kambodja tills pa lordag. Egentligen sa ar val ingen av oss sarskilt sugen pa att lamna Vietnam redan, men var visumfria period galler bara 2 veckor och sedan blir det straffavgift och skit. Eftersom vi tankt skaffa visum pa plats vid gransen och det ar massa scams och sant sa vagar vi inte riskera att ha kort pa overtid da heller.

Vietnam ar ett grymt harligt land som jag kommit att tycka jattemycket om. Vegomaten ar forskracklig, det ar mangder av motorcyklar och vansinnig trafik men mitt i detta sa kommer det ibland bakaframvanda trehjulingar (cyklar) med en stor stereo pa och nan liten gubbe eller tant som vinkar glatt. Alla foretag heter nagot med Vietnam (patriotism, javisst!), tex Vitabac, Vietphone, Vinamilk, Vietpetrol, Vietcom bank etc etc.. Nar man minst anar det sa far man en forelasning om de onda amerikanerna som kom hit och forgiftade kulturen, splittrade landet men trots allt var valdigt klena och aldrig klarade att kla Vietnam. Kommunistiska propagandaposters finns overallt (de ar saaaa snygga att jag dor), har bla sett skramselpropaganda for Aids. Vartenda ogonblick ser ut som nagot pa ett vykort, de mycket speciella husen (jattesmal front men sjukt langa och 4-5 vaningar hoga) ar ofta malade i bla nyanser, garna turkost, kanske 30 % av kvinnorna har den klassiska vietnamesiska flatade hatten pa sig:



Manga kvinnor, framst tanter har aven pa sig vad Nils kallar pjamas (hur stavas det?), det vill saga en mycket monstrad drakt med byxor och troja som ar likadana i starka farger.

Jaja, nu ar det dags att ge sig ut i Saigon. Hoppas allt ar bra dar hemma. Tanker pa er.

//Andrea

Saturday, October 10, 2009

ur dagboken:

10/10 -09 kl. 06.13

Goooodmorning Vietnam!! Klockan sex vaknade jag med ett ryck har pa natttaget av att vietnamesiska covers borjade dana ut ur de spruckna hogtalarna. Tydligen tyckte tagpersonalen att det var dags att vakna da..
Vi har varit pa det har taget sedan kl 12 igar. Det forsta jag la marke till nar vi klev pa var de sma mossen som sprang runt vara fotter pa taggolvet. Sedan la vietnameserna marke till oss. En efter en kom de barandes pa sina barn och pekade pa oss. Barnen sag vettskramda ut och foraldrarna var nog de mest nyfikna.
Ur de spruckna hogtalarna far vi pa taget da och da guidning pa forinspelad, knagglig engelska om de olika platser vi aker forbi dar de stolta vietnameserna slagit ned "the US-invadors that tryed to steal our country and the south vietnamese puppetery government".
Efter en stund kom Nam in och krop ned bredvid Nils i sangen. Han pratade mycket, men inte pa engelska och vi trodde nastan att han var lite tokig. Nar sedan Pham kom och ocksa krop ned bredvid Nils i sangen sa tankte vi att, all right, det ar bast att ta seden dit man kommer. Sa vi at gele, sjong vietnamesiska sanger och bytte pengar (for lyckans skull).

Halong Bay var fantastiskt, by the way. Vi kande oss som varsta feta turisterna, solade, badade, klattrade i berg, akte motorcykel, besokte en grotta och drack drinkar. Vi blev lite polare med Grace och Ollie fran england som vi foljdes at med under hela Halongresan.

Nu ar vi alltsa framme i den ganska turistiga orten Nha Trang i sydcentrala kustdelen av Vietnam dar vi tankte fa oss lite sol innan vi aker vidare till HCMC, men har ar riktigt mulet och enorma vagor. Saknar redan kaoset i Hanoi, harliga, galna stad. Men men, the show must go on.

Hoppas allt ar bra med er darhemma, sms och mail ar alltid uppskattade aven om jag inte ar sa bra pa att svara (det ar fasligt dyrt med sms).

Puss och kram, tavelram.

Friday, October 2, 2009

folj tyfonens spannande resa (den harmapan)

http://features.csmonitor.com/globalnews/2009/09/30/hit-by-typhoon-vietnam-rivers-swell-to-historic-levels/

Mot Vietnam, kamrater!

Om tre timmar gar varat flyg harifran Luang Prabang i Laos till Hanoi i Vietnam. Laos har pa manga satt overtraffat mina forvantningar, naturen ar helt vansinnigt vacker sa det bara suger till i magen nar man tittar ut genom fonstret och manniskorna ar otroligt vanliga, givmilda och gastvanliga. Laos ar ett av de fattigaste landerna i varlden.

Nils ar lite nervos for propellerplanet over de laotisk-vietnamesiska bergen men jag tycker det ska bli ratt ball.

Luang Prabang ar klassat som en Varldsarvs-stad av FN och bara att vara har och ga runt i stan ar harligt aven om det ar ganska turistexploaterat. Vi har varit vid ett vattenfall som vi badade i och klattrade upp till toppen av (jag har fortfarande traningsvark, haha), vilket var det narmsta paradiset jag nagonsin varit. Vi akte bat till en grotta igar dar gamla overgivna Buddhabilder forvaras sedan hundratals ar tillbaka, haftigt. Imorse var det soligt, men nu verkar det ha forsvunnit igen. Sammanlagt har det kanske varit sol 1 timma under resan.

Nu ska jag ga in och kolla vaderprognoserna for Vietnam, da det langs den centrala kustdelen ar mitt i tyfonperioden och Nils foraldrar skickar oroliga sms over var vi befinner oss i forhallande till alla mojliga sydostasiatiska ovader.

Ja, Lisa, vi bara planerar och planerar sa det star harliga till. Dock har jag vid nagra tillfallen blivit lite irriterad pa Nils for att han inte vill planera mera!!

Harligt att hora att ni verkar frysa darhemma!!

Puss och kram pa er alla fina, aterkommer med rapporter fran `nam i sinom tid.

Saturday, September 26, 2009

I Bangkok

Tyvarr har reselyckan till viss del overskuggats av att jag i forrgar via sms fick reda pa att min pappa har cancer i bukspottskorteln. Den diagnosen onskar man inte nagon direkt...

Vi ar i vilket fall som helst i Bangkok. Under de tre dagar vi varit har har vi varit i ett stort tempelomrade och tittat pa en 46 meter stor Buddha i guld, shoppat pa stora kopcentrum, sprungit forbi Kha San RD (turistgatan i stan), gatt vilse i Chinatown nattetid, gatt vilse i ett slummigt omrade, gatt vilse i kopcentrumomradet etc etc. Att ga vilse verkar vara en stooor del av vistelsen har. Stan ar helt enorm och alla kartor ser olika ut, gatunamnen star pa thai och inget ligger dar det ska. Vadret ar mulet och javligt varmt. i forrgar vrakte regnet ned i ett par timmar. Maten ar valdigt god, billig och ingen har blivit magsjuk. Igar akte varan tuk tuk vilse sa vi akte runt i drygt en timma och var omsom livradda, omsom uppspelta.

Ikvall tar vi nattaget till Vientiane i Laos. Sedan bar det vidare till den laotiska staden Luang Prabang. Darifran far vi se hur det blir, antingen far vi typ vandra 30 mil genom bergen i sno och regn i odemarken till Hanoi eller sa flyger vi dit vilket ar mycket fegare men sparar oss typ 4 dagars resande och blir antagligen inte sa mycket dyrare...

Jaja, hoppas allt ar bra med er darhemma och att ni ar snalla mot varandra.

Karlek/ Andrea

Wednesday, March 4, 2009

Ett förtydligande

Med tanke på att ett flertal människor har anmärkt på min politiskt korrekta behandling av ekonomer i förra inlägget så publicerar jag min och Katrins diskussion (utan Katrins tillstånd) för att förtydliga:

Katrin:
men tycker verkligen alla ekonomer att fattigdom/svält är ett problem? är det en fördom från min sida att de flesta ekonomer tänker mer på att tjäna pengar än på att fördela dem rättvist?

Andrea:
jo, det är ju min fördom också - att människor som är höger är det för att de vill ha pengar och att nästan alla ekonomer är höger. men jag tänkte att jag skulle vara snäll mot ekonomerna, för hur mycket pengar de än vill tjäna så undrar jag hur många av dem som skulle våga svara att det inte är ett problem att människor svälter ihjäl på grund av fattigdom... Sen tror ju många liberaler att lösningen på fattigdom/svält inte är att fördela pengarna lika utan genom fri marknad. hur den magiska ekvationen går ihop förstår jag dock inte alls.

Katrin har förövrigt ett fräckt fanzine där min förra text är aktuell för publicering på 8 mars-temat systerskap om jag förstått det hela rätt. Läs mer på: http://superklubben.blogspot.com/