etniskt svenskt hedersvåld

Om att titta utanför den biologiska familjen

Även jag skakar på huvudet, har så svårt att förstå hur en kvinna/flicka kan straffas med misshandel/hot/död för att hon vägrar anpassa sig efter föreställningar om sin sexualitet och sitt beteende.
Hedersrelaterat våld är svårt att förstå sig på i Sverige, och även om det nu, sakta men säkert trillar in rapporter om flickor som misshandlats/hotats av sina etniskt svenska släktingar (främst fäder), så tenderar hedersproblematiken ändå att polariseras vid ett "Vi och Dom"-problem. Det är inte svenskt att göra så här, heter det.

Amnestys rapport om hedersmord tar upp några relevanta och sammanfogande begrepp inom hedersbegreppet:

Hedersbegreppet [...] används för att legitimera våld mot eller mord på kvinnor, baseras på idén om att mannens heder är beroende av de andra familjemedlemmarnas uppförande och beteende.

Kvinnans könsliv upphör [...] att vara hennes privata angelägenhet och hålls under sträng övervakning.

Begreppet hedersmord är kopplat till kvinnans (otillåtna) bruk av sin sexualitet och/eller ett omoraliskt, oacceptabelt uppförande. Kvinnan anses, genom sitt påstådda eller verkliga beteende, ha dragit skam över sin familj genom att bryta mot de accepterade samhällsnormerna för hur en kvinna förväntas uppföra sig.

I en situation då kvinnan anses ha dragit skam över familjen åligger det de manliga familjemedlemmarna att återupprätta hedern. Mordet ses som en rättvis och berättigad handling. En man som begår ett hedersmord försvarar inte bara sin egen heder utan även moralen i samhället

Vänta lite...
Jag tycker mig känna igen problematiken, både ur ett rent familjärt perspektivt, samt ur ett kulturellt.

Tänker på den gången då jag och min fd flickvän promenerade en eftermiddag på Hisingen Island i Göteborg, och den där skåpbilen kör förbi oss för femte gången, var på mitt ex ropar "Sluta följa efter oss, din sjuka jävel."
Bilen stannar och strax följer en lång predikan om vilka det är som är sjuka i det här samhället, att vår relation inte är frisk och att vi drar skam över våra familjer. Då mannen börjar bli våldsam så hotar vi med att ringa polisen.
Tänker på de gånger jag fått glåpord kastade efter mig på stan, då människor tagit sig rätten att värdera min sexualitet, tänker på då mindre intelligenta rakade bomberjackekillar frågat efter sexuell identitet som ett signum på om det är ok att tillåta mig fortsätta stå, gå och andas.

Tänker främst på de systrar och bröder som inte sluppit undan här, de människor som sexualmoralens självutnämnda väktare bestämt sig för att eliminera från kartan.
De människor som Johan Hilton givit lite rättvisa i sin bok "No tears for queers" (läs den!). Där samhällets heder försvaras utifrån sexualnormer och accepterat beteende. De systrar och bröder som gått ut från Gretas efter en blöt kväll på krogen och aldrig fått se solen gå upp igen.
Den kulturella, samhälleliga heteronormativiteten är inte längre en argumentationsmetod, ett socialt förtryck, utan heteronormativiteten har blivit en anledning till auktion mot det avvikande, en kulturell heder som behöver försvaras.

Tänker på reaktioner och interventioner som familjemedlemmar till icke-heterosexuella människor tagit sig rätt till då dessa kommit ut, vilka man bla kan läsa om i Anders Öhrmans bok "Att komma ut -berättelser från garderoben".

Den sexualrelaterade hedersproblematiken må se annorlunda ut i Sverige, men den finns här, inget snack om saken.