lariam

Idag är det 26 grader celsius i Nairobi. Om exakt en vecka har jag varit på flygplatsen i Nairobi i en halvtimma. Det känns helt fantastiskt. Jag är inte rädd längre, jag känner mig förlamad av vetskapen.

Malariatabletter. De har skrämt livet ur mig. Om man, magsjuk, jet-laggad, ensam, vit, nittonårig tjej i Nairobi upplever yrsel, sömnbesvär eller oro så skall man sluta med dem på grund av psykosrisken. Som om jag inte skulle känna mig yr och orolig. Som om jag inte alltid gör det. Ojne Vojne.

Det har börjat gå upp för mig vad jag kommer lämna här. Jag plankar stormförtjust på spårvagnen, dricker sojamjölk tills huvudet nästan sprängs och gråter till I Don't Sleep Well med Hello Safride för att jag inbillar mig att hon inte heller kan sova på grund av malariatabletterna. Jag luktar patetiskt på en viss pojkes kvarglömda T-shirt och skickar så många av Comviqs gratis-SMS jag någonsin kan.

Pass? Check
Fyrtiofyra vaccinationer? Check
Kollat bussar till flygplatsen? Check
Försäkring? Check
VISA-kort som fungerar utomlands? Check
Flygbiljett? Check
Det offeciella Kenyablandbandet klart? Check
Minneskort till digitalkameran? Check
Hyperventilerande jag-vill-inte-vill-inte-vill-inteattacker, ingenting packat, ingen taxi till centralen, helt pank och efter med tentan? Check

Men vad bra. Då åker vi.