Ho Chi Minh City

Igar kom vi hit till HCMC efter nagra dagar i solen pa stranden. Jag ar helt sonderbrand och kan inte sova pga detta. Dessutom skrapade jag upp halva kroppen mot havsbottnen i en stor vag. Igar fick jag nasblod utan att jag markte det och forstorde darmed 2 orgott, 2 kuddar, ett underlakan, ett tacke och en resarbotten. Detta kostade mig 450 000 VND (sjalva hostelrummet kostade 200 000 VND). Utover detta har jag fatt reda pa att min pappas cancer inte gar att gora nagot at vilket i sin tur gjorde att jag for forsta gangen kande att jag borde sluta med nikotin, vilket jag nu gjort sedan ett dygn tillbaka. Detta ar helt vidrigt. Jag kanner mig for tillfallet lite ostabil pa flera satt.

Men men, HCMC ar en helt sjukt stor stad (ca 8 miljoner manniskor). Jag ar sugen pa att ga till krigsmuseet och "reunification palace" idag men jag far vanta och se vad Nils vill hitta pa. Utover detta ska vi kopa bussbiljetter till Phnom Penh i Kambodja tills pa lordag. Egentligen sa ar val ingen av oss sarskilt sugen pa att lamna Vietnam redan, men var visumfria period galler bara 2 veckor och sedan blir det straffavgift och skit. Eftersom vi tankt skaffa visum pa plats vid gransen och det ar massa scams och sant sa vagar vi inte riskera att ha kort pa overtid da heller.

Vietnam ar ett grymt harligt land som jag kommit att tycka jattemycket om. Vegomaten ar forskracklig, det ar mangder av motorcyklar och vansinnig trafik men mitt i detta sa kommer det ibland bakaframvanda trehjulingar (cyklar) med en stor stereo pa och nan liten gubbe eller tant som vinkar glatt. Alla foretag heter nagot med Vietnam (patriotism, javisst!), tex Vitabac, Vietphone, Vinamilk, Vietpetrol, Vietcom bank etc etc.. Nar man minst anar det sa far man en forelasning om de onda amerikanerna som kom hit och forgiftade kulturen, splittrade landet men trots allt var valdigt klena och aldrig klarade att kla Vietnam. Kommunistiska propagandaposters finns overallt (de ar saaaa snygga att jag dor), har bla sett skramselpropaganda for Aids. Vartenda ogonblick ser ut som nagot pa ett vykort, de mycket speciella husen (jattesmal front men sjukt langa och 4-5 vaningar hoga) ar ofta malade i bla nyanser, garna turkost, kanske 30 % av kvinnorna har den klassiska vietnamesiska flatade hatten pa sig:



Manga kvinnor, framst tanter har aven pa sig vad Nils kallar pjamas (hur stavas det?), det vill saga en mycket monstrad drakt med byxor och troja som ar likadana i starka farger.

Jaja, nu ar det dags att ge sig ut i Saigon. Hoppas allt ar bra dar hemma. Tanker pa er.

//Andrea