Wednesday, December 20, 2006

med TVÅ plåster på varje arm

Idag blev jag kallad till Universitetssjukhuset här i Lund, där Dr. Jekyll och hans läkarkollegor stack mig för att injicera allt möjligt, som jag inte hade en aning om att jag behövde. Den stora, farliga doktor Någonting som vallade de små medicinkandidaterna skrattade rått åt sina egna skämt om att gotlänningar minsann är konstiga som inte ger sina barn MPR-vaccinationen. Sedan fick jag den, och är därmed officiellt odödlig.
Det innebär att jag måste åka nu, jag har inga ursäkter längre. Okej, jag har inga hela, snygga sneakers, men det funkar inte som ursäkt längre, inte med mina uppsvullna Schwarzeneggerarmar och min ständigt strilande finansiella källa, Mor min.

Jag är livrädd, vill gråta och skrika, men jag biter ihop och andas nöjd ut när jag helt plötsligt tvingas resa hem lite tidigare då biljetterna efteråt är slut. Jag är livrädd för alla kristna människor som mailbombar mig från Kenya hela dagarna, jag är livrädd för att mellanlanda i Etiopien, jag är livrädd för allt allt allt, utom alla sjukdomar som jag ändå aldrig skulle få, jag är alldeles för rik för att få dö. Och jag är ju som bekant vit. Hela systemet är skevt, som den konstiga gubben med cowboyhatten sa till mig i väntrummet idag på bredaste tänkbara skånskan.
För att citera ännu en god vän till mig (Dogge Doggelito) för att stilla min rädsla lite: "Kanske jag är liten som Piff och Puff? Kanske jag är liten, men jag är tuff!"

Andrea, I'll be back...

No comments: