"Va!? Har du inte tagit MPR?" frågar sköterskan med det vackra, mörka håret på Östra Sjukhuset. Nej. "Men herregud, varför inte?" Jag vet inte. Jag vet inte. JAG VET INTE.
"Men lilla vän, det ordnar vi. Det är klart att du skall ut och resa", säger den fula sjuksköterskan utan hår. Jag vill gråta mot hans axel. Jag vill att han ska bli min pappa. Jag vill att han och jag ska bo på här på vårdcentralen tillsammans. Sedan stör jag mig på att han stammar. Jag vill gå hem. Jag vill inte att han ska bli min pappa längre. Jag går hem. Utan vaccination.
Andrea, giving you The Walls of Jericho:
You were there when I cried - I screamed It would not be forgotten
A slave to the poison that dragged us down
We must suffer for your fucking incapabilities
And she could not see you destroy her
I can't even grasp the pictures that
You implanted in my mind
Must overcome and impale you with
The epitomes of your actions
We loved so much
Now I won't let myself hate you less
[...]
You haven't suffered enough
I wish I could have been the one
Who crushed your heart
With my despaired hand letting
Your unruly blood flow
And your burned flesh lie collapsed
Are you proud?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment